Piratpartiet har stöd bland de unga

Det kanske inte är så många som förvånas över min rubrik. Att Piratpartiet har stöd bland ungdomar är nog inte nytt för någon person idag. Nu senast fick vi 5% av rösterna när unga människor skulle svara på frågan: “vilket parti räknar du med att rösta på i riksdagsvalet 2010″. Du kanske nickar för dig själv och tänker att de där tonåringarna har ju inte så mycket koll på allt viktigt som man måste hantera när man blir vuxen. Men då gör du en rejäl tankevurpa. För "unga" är i den undersökningen människor mellan 18-34. Det är alltså inga femtonåringar man frågat, utan vuxna (visserligen unga vuxna) människor där det stora flertalet med all säkerhet har flyttat hemifrån och en betydande andel förmodligen även etablerat familj. Det är den grupp i befolkningen som är direkt drabbade av ungdomsarbetslöshet och av bostadsbrist i storstäderna. 

Det är kort och gott framtiden för Sverige.

Och en på tjugo av dem räknar alltså redan idag med att lägga sin röst på Piratpartiet i höst. Lägg på det att över var tioende person i undersökningen inte bestämt sig ännu. När Piratpartiet väl börjar synas mera i media framemot valet så är jag övertygad att även en stor del av dessa väljer att rösta lila i år.

Stefan Flod, JP Andersson och Rick Falkvinge har också bloggat om mätningen.

500 Bäckar små gör till slut en hel å

Piratpartiet har den senaste tiden förlorat möjligheten till ett större lån på totalt en halv miljon kronor som skulle användas till att finanisera vår valkampanj. Men istället för att ge efter för missmod drog Mikael Hedberg, en helt vanlig medlem och bloggare, igång projektet 500 Bäckar små. Projektet syftar till att samla in det förlorade beloppet, eller så nära som möjligt, genom att få 500 medlemmar och sympatisörer att skänka en tusenlapp vardera. På bara någon dag har en rad medlemmar gått ut och lovat donera och när jag skriver det här är det donerade beloppet uppe i 34 000 kr, vilket jag tycker är helt fantastiskt. Men det är fortfarande långt kvar och jag hoppas att du som läser det här känner dig manad att bli en av alla dessa små bäckar! Eller sprider ordet vidare. För tillsammans kan vi klara det här och få in pengarna vi behöver för att kunna ha en effektiv kampanjorganisation under valrörelsen.

Själv har jag ju sedan valrörelsen förra året jobbat ideellt åt partiet och levt på lånade pengar (utöver ett stipendie och ett styrelsearvode som inte räcker särskilt långt) och för tillfället är min skuld till släkt och vänner uppe i drygt 30 000 kr vilket gör att jag knappast är i ett läge där jag kan donera pengar. När jag kommer kunna anställas och få lön är fortfarande väldigt oklart men som bäst sker det någon gång i höst. Men efter att ha sett människor i ungefär lika dålig sits som jag ta fram plånboken insåg jag att jag faktiskt inte kunde låta bli att bidra, även om jag inte kan göra det just för stunden. I sommar kommer jag läsa distanskurser för att kunna livnära mig på studiemedel under sommaren, så när första studiemedlet trillar in kommer tusen kronor därifrån vända i dörren och gå vidare in i partiets kassa så att de finns där till valrörelsen.

Jag är övertygad om att Piratpartiet kommer att kunna upprepa förra årets bedrift i valet i höst. Vi har helt enkelt för många engagerade och brinnnande individer för att jag ska kunna tro något annat. Och jag vill känna att jag gör min del för att vi ska nå hela vägen in i riksdagen. Just nu är det ekonomin som behöver lösas, och då gör vi det, tillsammans! 

Vill du också donera en liten bäck hittar du information om hur man gör det här.

Piratpartiets primärval slutar ikväll

Piratpartiets primärval lider mot sitt slut. Ikväll är sista chansen att försöka övervinna de tekniska problemen som vårt röstningssystem lider av och avlägga en röst på upp till 22 st av de kandidater som ställt upp. Kanske har det redan hunnit sluta när du läser det här inlägget. För den som hade svårt att välja vilka man skulle rösta på i valet så fanns det en hel del hjälp och tips att få med urvalsprocessen från en otroligt lång rad av olika pirater som i mängder av bloggposter har valt att lyfta fram partikolleger i valet (noggranaste genomgången stod Qeriuem för). I syd och öst fanns det dessutom valberedningar som tog fram hela förslag på kandidatlistor.

Resan har inte varit enkel. Det har funnits en rad konflikter kring hur valet skulle gå till, och den utdragna processen gick nog folk på nerverna och fick en hel del konflikter att bubbla upp till ytan. Att handhavandet av valet inte sköttes på bästa tänkbara sätt gjorde säkert sitt till dessutom för att förvärra situationen.

Men förhoppningsvis kan det beslut styrelsen tog idag göra att konflikterna nu kan läggas bakom oss. Jag uppmanade styrelsen i ett tidigare inlägg att agera i frågan, och det tycker jag att de med all önskvärd tydlighet har gjort i och med dagens beslut. Sedan får vi se vad utvärderingen säger.

Nu är det dags att blicka vidare, släppa rädslan för hur andra uppfattar oss och fundera på vad just du kan göra för att det här ska bli ett ännu mer framgångsrikt valår för Piratpartiet än förra året. För ska vi lyckas med den utmaningen så är det en sak som är säker, då behöver vi allas engagemang och vilja. Det inkluderar ditt! Är du inte redan medlem i Piratpartiet så bli det idag! Och ta kontakt med den lokala organisationen och hör med dem vad du kan göra för att hjälpa till.

Tillsammans bygger vi kunskapssamhället!

Piratpartiet kommer förändra världen! (förr eller senare)

Det finns olika sätt att förhålla sig till det här med riksdagsval. Ett sätt som många inom Piratpartiet hade redan 2006 och som jag reagerade på var en "nu eller aldrig"-mentalitet. De menade att om vi inte skulle lyckas ta oss in i riksdagen i det valet så skulle loppet vara kört, den personliga integriteten monteras ned helt, partiet tappa alla sina aktiva medlemmar och världen skulle mer eller mindre gå under.

Vi kan väl såhär nästan tre och ett halvt år senare konstatera att de hade fel. Världens finns kvar, riksdag och regering har fortfarande mängder av förslag för hur man kan minska människors privatliv, och Piratpartiet har formligen exploderat i medlemsantal och verksamhet och är representerat i Bryssel av två fantastiska personer. Likväl så börjar samma tankegångar höras igen inför årets val. Delvis från samma individer som sade det redan 2006.

Så varför verkar vissa tro att världen står och faller med ett val? Kanske är det så att de behöver känna den pressen för att verkligen ge allt i valrörelsen?

Själv är jag ju övertygad om att Piratpartiet är här för att stanna, och att ett eventuellt dåligt val i år snarare ska ses som en formsvacka än som en katastrof. På samma sätt som jag dagen efter valet 2006 lugnt och stilla skickade iväg ett mail till partistyrelsen med idéer kring hur vi skulle sysselsätta oss fram tills 2010 så är jag övertygad om att vi kommer finna saker att göra även fram till 2014 om valet i höst inte går så bra som vi alla hoppas på.

Visst, det kommer vara en motgång. Och visst kommer det svida. Men med så mycket framåtblickande tankar som ryms inom Piratpartiet kan inte en valförlust bli mer än "a bump in the road" på vår väg mot det öppna kunskapssamhället!

(med det sagt hoppas jag givetvis på stora framgångar för Piratpartiet i valet i höst, både på riksdagsnivå och kommun- och landstingsnivå)

Östra distriktets valberedande grupp

Jag har, som jag skrivit om tidigare, ingått i en grupp som tagit på sig att bygga ett förslag till kandidatlista utav personer från östra distriktet som kandiderar i primärvalet till Piratpartiets riksdagslistor. Utöver mig så har gruppen bestått av Victoria Westberg, Björn Nilsson och Sammy Nordström (Sammy och Victoria har redan bloggat om listan). Gruppen har arbetat över Skype med framtagandet av listan, och den korta motiveringstexten skapades i en Piratepad.

Målsättningen har varit att ta fram en lista som kommer ge oss aktiva i östra distriktet bästa tänkbara utgångsläge för att driva en framgångsrik kampanj i distriktet. Att kandidaterna är avgränsade till kandidater som bor i distriktet och som kommer bo kvar här under valrörelsen beror på att vi tror att kandidater som rör sig bland de aktiva och deltar i kampanjen lokalt ökar motivationen hos de andra aktivisterna under valrörelsen. Att ha en livs levande kandidat att visa upp gör helt enkelt kampanjen mer givande för de som deltar. Och även om man får rösta på kandidater från hela landet kommer alla kandidater utom 10 delas upp utifrån vilket distrikt de tillhör, och därmed blir det helt enkelt mer relevant för folk att rösta på kandidater de vill lyfta upp på den egna distriktslistan.

Tänker du använda vår föreslagna lista men vill lägga till någon speciell kandidat du tror på från något annat distrikt rekomenderar jag att du lägger in dem nederst på din lista. På så sätt riskerar de inte att konkurrera ut någon från östs chanser att hamna bland rikskandidaterna, samtidigt som den utvalde lyfts upp ett snäpp över alla andra kandidater från det distriktet den tillhör.

Hur som haver, här är i alla fall själva listan:

1. Hanna Dönsberg, Västerås
2. Mårten Fjällström, Uppsala
3. Marit Deldén, Linköping
4. Gabriel Sjölund, Linköping
5. Emil Isberg, Västerås
6. Eva Wei, Uppsala
7. Mattias Andersson, Örebro
8. Mikael Nilsson, Uppsala
9. Johanna Julén, Västerås
10. David Bergström, Strängnäs
11. Anna Svensson, Norrköping
12. Mattias Lennartsson, Västerås
13. Stefan Flod, Uppsala
14. Jonas Nordgren, Västerås
15. Benjamin Ingberg, Linköping
16. Leif Svensson, Valdemarsvik
17. Maria Follman, Örebro
18. Anders Lindbäck, Västerås
19. Gabriel Ledung, Uppsala
20. Michael Ahlström, Norrköping
21. Katarina Sundén, Örebro
22. Linus Godman, Gotland

Är du en medlem i piratpartiet boende i Uppsala län, Västmanlands län, Örebro län, Södermanlands län, Östergötlands län eller på Gotland tror jag att det här är en bra utgångspunkt att ha när du ska sätta ihop din lista. Givetvis kan du flytta om i ordningen om du vill premiera någon speciell kandidat som du har ett gott öga till, eller om du vill lägga till någon. Men som utgångspunkt kan det vara bra att ha en mall att luta sig mot då väldigt få personer nog har särskilt bra koll på alla kandidaterna. Jag själv hade det definitivt inte innan jag påbörjade mitt arbete inom den valberedande gruppen.

Röstar i valet gör du här. Ha tålamod med att systemet kan ha en del småbuggar. 

Piratpartiets primärval

Jag har haft synpunkter på hur Piratpartiet borde ta fram sina kandidater till riksdagslistorna ända sedan jag utvärderade det usla förfarande som partiet använde sig av 2006. Att vi inte hade någon bra metod för fyra år sedan var ju knappast konstigt med tanke på hur kort tid partiet hade funnits på den tiden, men att vi inte har ett särskilt mycket bättre system i år beror nog främst på att det inom styrelsen blev viktigare att diskutera kodning är kvalitet. 

Mitt första inlägg om vår urvalsprocess kom redan kort efter EU-valet och väckte viss diskussion. Framför allt valberedning av kandidaterna fick vissa att se rött. Vilket ju kan tyckas märkligt då de inte haft någon invändning på att vi använde en valberedning för att ta fram vår EU-valsedel. Med undantag för idén om att dela in listorna distriktsvis istället för valkretsvis så förkastades mitt förslag mer eller mindre rakt av när styrelsen började titta på frågan, och istället skapades en modell där man blandade rikskandidater med lokala kandidater utifrån en klurig algoritm. Det innebar att var enskild medlem kan rösta på 22 namn från hela landet samtidigt som max 10 namn från andra orter än det egna distriktet kan hamna på den lokala listan i slutändan. Man kan alltså lägga röster som enbart påverkar utfallet på en annan lista än den egna om man har lite otur (faktum är att sannolikheten för detta är stor om man röstar på 22 namn spridda jämt över landet). Överlag skapades ett så pass komplicerat system att taktikröstning blir mer eller mindre nödvändigt om man ska ha en chans att se hur den egna rösten påverkar utfallet.

Från början fanns även möjligheten att lägga minusröster på de man tyckte sämst om, men efter viss diskussion togs möjligheten för dessa svarta kameler bort av styrelsen.

Nästa kontrovers rörde kvotering. Där jag föreslagit att valberedningen skulle få i uppgift att se till att hitta kandidater som möjliggjorde en lista som var jämställd beslöt styrelsen istället att det skulle ske en automatiserad kvotering vilket fick en hel del intern kritik.

För att kompensera för bristerna i valsystemet har det i både syd och öst bildats valberedande grupper som på ett självutnämnt mandat tagit på sig att syna kandidaterna och ge förslag på kompletta listor för att medlemmar som inte orkar sortera igenom över 200 kandidater ändå ska kunna göra ett informerat val.

Själv har jag ingått i östs valberedande grupp, som publicerat sitt förslag på forumet idag, och jag har även skrivit två blogginlägg om att man bör rösta lokalt och att man bör rösta ungt.

Jag hade rätt!

Jag sitter i en soffa i en lägenhet i Lund och försöker övervinna min trötthet och skriva lite  blogginlägg. Just nu finns tankar kring en fem-sex olika inlägg i mitt huvud, och det enda som saknas är orken att faktiskt formulera dem i ord.

Ett av uppslagen handlar om att sammanfatta året som gått och lyfta fram det som jag ser som de viktigaste pirathändelserna under det gågna året. Som ett smakprov på återblickande tänkte jag citera vad jag skrev i ett blogginlägg den tredje januari i år:

2009 kommer bli året då det vänder för Piratpartiet. 2009 kommer bli året då vi slår igenom på allvar och visar att det inte går att blunda för att de politiska skiljelinjer som skapats av den kommunikationella revolutionen har klättrat upp på den politiska agendan utan att de trötta riksdagspartierna orkat formulera några visioner kring informationssamhället. Vi har inte nått hela vägen fram själva när det gäller en vision om hur framtiden bör se ut, men vi arbetar på det.

Bli gärna medlem och hjälp oss i vårt arbete!

Jag hade rätt. Jämför hur vi beskrivs i media idag mot hur det såg ut för ett år sedan och du kommer se att vi har nått en helt annan grad av acceptans, även bland de som inte delar våra visioner om ett fritt och öppet kunskapssamhälle.

Vi kan nå ännu längre 2010!

Rösta ungt!

Jag skrev tidigare att man bör rösta på de som bor inom samma geografiska distrikt som man själv, eftersom det är de som i slutändan (med upp till tio undantag) kommer att hamna på den valsedel som man sedan kommer ha att arbeta med i det lokala partiarbetet.

Idag kommer nästa uppmaning: rösta på våra unga kandidater. bilden av piratpartiet är en bild av ett ungdomligt parti som förstår internetfrågorna just för att internet är en så stor del av ungas liv. Vår primära väljargrupp, om inget drastiskt har hänt sedan EU-valet, är människor under 30. Jag ser givetvis gärna att andra också röstar på oss, men de kommer vara undantagen. Det är de unga som kommer få in oss i riksdagen, och då gäller det att vi frontar kandidater som de kan identifiera sig med. Så står du och väljer mellan två kandidater bör du välja den yngre av dem.

Givetvis så behöver vi även ett par äldre på listorna för att visa på bredd. Jag skulle till exempel bli enormt besviken om inte Gun Svensson hamnar bland våra tio rikskandidater eftersom hon är en fantastisk representant för gruppen äldre som satt sig in i den digitala tillvaron och de frågor som den tillvaron väcker. Men de äldre bör inte utgöra majoriteten på våra listor, och det stora flertalet av våra tio rikskandidater bör tillhöra de yngre inom partiet (med yngre menar jag i det här sammanhanget de runt trettio och neråt, det är inte nödvändigt att enbart välja våra absolut yngsta kandidater).

Så lägg dina röster på yngre kandidater. De kan kanske inte skryta med mängder av yrkeserfarenhet, men de är de perfekta företrädarna för internetgenerationen, och den kompetensen bör lyftas fram och värderas när vi väljer vilka vi vill se på våra listor.

Rösta lokalt!

Piratpartiets internval till våra riksdagslistor har dragit igång. Man kan alltså nu rösta på vilka 22 namn man vill ska stå på riksdagslistan. Men vilken lista är det egentligen vi talar om? För man kan rösta på samtliga kandidater som kandiderar, oavsett var i landet de bor. Men listorna som vi sedan kommer att använda i själva valet kommer vara uppdelade enligt partiets fem distrikt (utöver att norra distriktet är uppdelat i två listor på grund av sin geografiska storlek) med undantag för tio namn som kommer återfinnas på samtliga listor; våra så kallade rikskandidater.

Hur går det här ihop tänker vän av ordning? Jo, de tio personer som får flest röster i hela landet blir dessa rikskandidater, och resten delas upp utifrån var de bor. Så om du är intresserad av att påverka vilka kandidater du kommer få på den valsedel som du faktiskt kommer kunna rösta på nästa år gäller det att kolla upp vilka som bor i ditt distrikt. Själv bor jag i östra distriktet och våra kandidater är följande personer (i bokstavsordning på förnamn):

Anders Lindbäck, Anna Svensson, Benjamin Ingberg, Daniel Kvarnström, David Bergström, Emil Isberg, Eva wei, Fredrik Nyberg, Gabriel Ledung, Gabriel Sjölund, Hanna Dönsberg, Henri Rydberg, Johanna Julén, Jonas Bergling, Jonas Nordgren, Jonas Strandh, Katarina Sundén, Lars Ekberg, Leif Svensson, Linus Godman, Maria Follmann, Marit Deldén, Mattias Andersson, Mattias Lennartsson, Michael Ahlström, Mikael Nilsson, Mårten Fjällström och Stefan Flod.

Så om du bor i Uppland, Västmanland, Örebro, Södermanland, Östergötland eller Gotland så skulle jag råda dig att enbart placera dina röster ibland ovanstående namn. För även om det känns bra att rösta på någon rikskänd kandidat så spelar det inte någon som helst roll om personen inte hamnar bland de tio rikskandidaterna. För den du tycker är känd lär helt klart vara känd även bland de pirater där den bor, och därmed bli uppkryssad av dem på den lokala listan. Om du trots allt vill sätta in någon rikskändis på din lista bör du placera denne längst ner för att inte minska chanserna för de lokala kandidaterna där du bor att klättra upp bland rikskandidaterna (vilket ju rent faktiskt ökar antalet lokala kandidater på distriktets lista).

Själv ingår jag i en grupp som tagit på oss att granska och valbereda kandidaterna i öst och sedan komma med ett förslag på hur man bör lägga sina röster. Det är tänkt som ett stöd för dem som tycker det är för ansträngande att sätta sig in i alla kandidaterna och helt enkelt vill ha hjälp med sållningen. Utöver mig så ingår Sammy Nordström och Victoria Westberg i gruppen, och vi ser gärna att vi får utökning till vår grupp med någon från Västmanland och någon från Örebro län som har koll på kandidaterna därifrån och som inte kandiderar själv. Låter det här som om jag beskrivit just dig så tveka inte att höra av dig till mig så slänger vi in dig i gruppen.

Och glöm inte att rösta!

Kanske inte becksvart utan bara mörkt.

Jag skrev ett inlägg om problemet med obalansen bland partiets primärvalskandidater utifrån ett könsperspektiv. Efteråt har jag fått en del kritik över min pessimism, vilken kanske främst avspeglade sig i rubriken. Och givetvis drämde jag till ordentligt för att skapa en reaktion. Men nu när den extra kandideringsperioden är över kan vi ser att det faktiskt ser något ljusare ut än vad jag förutspådde. Vi har nu 33 kvinnliga kandidater som tävlar med våra ca tvåhundra manliga kandidater om platserna på våra riksdagslistor. Vilket gör att mitt påstående om att allt var becksvart nog måste revideras till att det faktiskt bara ser mörkt ut.

2010 är ett förlorat år för Piratpartiet vad gäller jämställdheten, dags att börja bygga inför 2014!

Man kan tycka vad man vill om kvotering som metod för att få ordning på den snedfördelning när det gäller kön som finns inom piratpartiet. Man kan till och med tycka att det är oproblematiskt att partiet är mansdominerat, på samma sätt som vissa verkar tycka att det är oproblematiskt att partiet är dominerat av teknikintresserade unga vuxna  (en åsikt som verkar vara mest utbredd bland de unga teknikintresserade männen inom partiet). 

Själv anser jag att snedfördelningen bland aktiva och medlemmar förmodligen är piratpartiets största problem och jag beskrev det redan i januari som partiets akilleshäl. Trots detta är jag enormt skeptisk till att användandet av automatiserad kvotering som partiets styrelse beslutat att vi ska använda i det stundande internvalet, och jag är ännu mer skeptisk till valet att när man nu väl kvoterar använda sig av fördelningen 30/70. När vi under 2008 arbetade med metoderna för hur vi skulle ta fram kandidater till EU-parlamentet var jag en av de som verkligen tryckte på behovet av att ha en lista där fördelningen låg inom 40/60, men det var alltid i en kontext av att det skulle finnas en valberedning som inte bara sållade bland kandidater utan även aktivt sökte fram tillräckligt med lämpliga kandidater för att skapa rätt balans. Någon sådan modell kommer partiet inte använda sig av den här gången.

Jag ska inte diskutera det upprop om att riva upp hela internvalsprocessen som dragits igång av ett antal kandidater och som fått stöd av ett förtiotal personer på forumet, för även om jag själv stöder idén så tror jag inte att den kommer realiseras. Jag ska inte heller diskutera den motion som en av kvoteringsmotståndarna har skrivit ihop och som enligt min bedömning placerar sig någonstans mellan gulligt naiv och vansinnig. Den lär förhoppningsvis heller aldrig realiseras. 

Jag har nämligen tyvärr kommit fram till att det inte finns ett jäkla dugg att göra just nu. Det finns inget fix som kan göra att vi får en bra balans på våra valsedlar nästa år. Med facit i hand har vi i dagsläget runt 200 kandidater som anmält intresse, varav nästan 90% utgörs av män. Ledningens desperata sistaminutenförsök med att förlänga kandideringstiden verkar inte ha gjort särskilt mycket till eller från på den fronten. Och med sådan snedfördelning kommer det kvitta hur vi flyttar runt kandidaterna på våra listor. Skulle exakt samtliga kvinnliga kandidater komma med på våra listor skulle de fortfarande bara utgöra 30% av vårt totala antal kandidater. Sannolikheten är nog dessutom stor att det i slutändan blir en bit lägre än så.

Piratpartiet kommer under riksdagsvalet 2010 därmed ställa upp med listor där det finns fler än dubbelt så många män som kvinnor. Trots kvotering. Det enda vi har lyckats åstakomma är att blottlägga en enorm intern konflikt kring synen på kvotering. En konflikt som river upp känslor och som inte lär försvinna inom överskådlig framtid.

Så därför vill jag härmed uppmana alla att genast, utan dröjsmål, börja arbeta med att lägga grunden för att vi ska kunna ha en bra balans på våra riksdagslistor 2014. Det är nämligen inte ett arbete som vi kommer kunna lösa med en algoritm 2014, det är ett arbete som vi måste ta tag i nu.

Men som tur är så är det faktiskt ett ruskigt lätt arbete, även om det tar lite tid i anspråk. Det enda som krävs är att alla aktiva tar sig tiden det kräver att gå igenom sin vänskapskrets och plocka ut de två kvinnor som man bedömmer som mest sympatiskt inställda till vår politik och sen lägger lite tid på att börja diskutera politik med dem och uppmuntra dem att först bli medlemmar och sen aktivera sig. Dra med dem på demonstrationer och piratfikor. Skicka länkar till intressanta artiklar som rör vår politik. Men framför allt fråga dem vad de tycker och hur de ser på frågorna. Involvera dem och diskutera med dem. Jag lovar att om du gör det så kommer minst en av dem bli medlem inom kort. Förmodligen bägge två. 

Efter det är det bara att fortsätta att dra in dem i verksamheten. Skriv en insändare till lokaltidningen tillsammans. Åk och besök ett piratfika i grannorten. Starta upp en ny lokalavdelning inom Ung Pirat ihop om ni är i den åldern. Då kan ni tillsammans rekrytera ännu fler personer sen. Sätt dem i kontakt med andra pirater, dra in dem i någon av partiets skypekanaler och visa dem hur forumet fungerar. Men var samtidigt lyhörd för vilka delar av piratengagemanget som intresserar dem och fokusera på det, försök inte tvinga dem att delta i grejer de inte vill.

Det vill säga: gör på exakt samma sätt som ni skulle göra om ni skulle rekrytera en manlig kompis till partiet. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

Men gör det nu. För chansen att de ska känna sig bekväma med att kandidera för partiets räkning 2014 ökar ju längre de varit en del av partiets aktiva medlemmar. Och får vi in 100-200 nya kvinnliga aktiva under det kommande året så lovar jag att vi inte kommer behöva ha någon kvoteringsdebatt över huvud taget när vi 2013 börar planera nästa omgång internval. Och det tror jag att vi alla egentligen anser skulle vara det absolut bästa.

Piratpartiets riksdagskandidater

Nomineringsperioden inom Piratpartiet inför internvalet till riksdagslistorna är i full gång. Sista dag att skicka in sin kandidatur är nu på söndag, men redan på fredag kommer de inkomna kandidaterna publiceras. Är du medlem av Piratpartiet och intresserad av att kandidera så är det bara att skicka in en kandidatur här.

Själv kommer jag inte kandidera, men istället så kommer jag granska och blogga om de kandidater som kommit in. Framför allt de som är bosatta i östra distriktet, då våra riksdagslistor kommer vara indelade riksdagsvis. 

Det finns redan ett antal personer som gått ut med att de tänker kandidera. Gör det du också!

 

Piratpartiet i Rebellas rapport

Rebella, en S-klubb för unga kvinnor i Stockholmsområdet, har i sin framtidsrapport gjort en utvärdering av EU-valet med avstamp i socialdemokraternas resultat. Ett stycke i deras rapport (som ni kan läsa i sin helhet här) handlar om Piratpartiet. Jag klipper in det aktuella stycket här i min blogg eftersom jag tycker det förtjänar att läsas:

3.2 Varför Piratpartiet?
Inför valet trodde många Socialdemokrater att Piratpartiet skulle vinna få röster och om de ändå fick röster skulle det bero på att vi inte lyckats förklara vår politik ordentligt. Det finns en översittarattityd i partiet som säger att om folk bara förstod vad Socialdemokraterna vill så skulle vi vinna alla val. Denna attityd märktes inför riksdagsvalet 2006 då många människor påstod sig rösta på alliansen för att de var så trötta på Socialdemokraternas dominans. Denna attityd märktes också inför EP-valet 2009 då människors frustration över FRA och IPRED inte togs på allvar och ledde till Piratpartiets framgångar. I en upplyst demokrati kan man inte vinna segrar genom att fördumma väljarna.

Personer som delar Piratpartiet åsikter kring integritet och nedladdning har haft väldigt svårt att hävda detta inom vårt parti, liksom inom alliansen. När radion kom hittade vi en teknisk lösning och kollektiv finansiering genom public service för att ge musikerna betalt. Hade radion kommit i dag hade vi – enligt den logik vi jobbat efter i fildelningsfrågan - troligtvis försökt förbjuda den. Inom Socialdemokratin har fri nedladdningen diskuterats utifrån den revolution som nedladdningen har varit för de mindre bemedlade att ta del av, uppleva och även sprida kultur. Trots starka argument för olika lösningar har partiet stuckit huvudet i sanden och låtit tomrummet fyllas av Piratpartiet.

Skälet till att sju procent röstade på Piratpartiet är att denna fråga berör många människor direkt, men också att Piratpartiet driver en tydlig linje och man ser en möjlighet att faktiskt förändra politiken på området. Socialdemokraterna vill skapa en värld som bygger på fred och solidaritet medan Piratpartiet vill stoppa IPRED. Ibland behövs kortsiktiga mål för att människor ska orka tro på den stora visionen.

Jag gillar inte riktigt textförfattarnas antydan om att vi inom Piratpartiet endast jobbar mot kortsiktiga mål, att stoppa IPRED är trots allt bara ett litet steg på vägen mot det fria kunskapssamhället, men jag instämmer i att vårt snäva fokus nog faktiskt gör det lättare för många väljare att ta till sig vår politik än vad ett alltomfattande paket kanske gör.

Utöver det tycker jag att stycket om oss är välskrivet och visar prov på en självrannsakan som jag sällan upplever att socialdemokrater brukar bjuda på. Jag hoppas att de tankar som Rebellas rapport för fram får stort gehör inom socialdemokraterna, för det behövs verkligen om de ska vara ett seriöst förhandlingsalternativ för oss efter riksdagsvalet nästa år.

Andra som bloggat lite längre om rapporten är bland andra Ulf Bjereld, Peter Andersson och Anders Eriksson.

Mer om Piratpartiets svarta kameler

Mitt förra inlägg om systemet som Piratpartiets styrelse beslutat ska gälla för framtagandet av våra riksdagsvalslistor har mött en viss kritik, både i kommentarerna i inlägget här, kommentarerna på facebook och i partiets forum.

Vår partiordförande postade själv en motivering till beslutet i forumet. Hans kontenta är följande:

Det handlar alltså inte primärt om att straffa ut någon, utan om att försöka maximera korrelationen mellan de röstandes faktiska åsikter och slutresultatet, och givetvis skulle inte sådana "minusröster" redovisas separat. De är ju en integrerad del av en röstning.

Perspektivet är alltså från den enskilde medlemmens rätt att få sin åsikt tillgodosedd i så stor utsträckning som möjligt, ett tydligt mikroperspektiv. Eller som en kommentatör på facebook uttrycker det: "Jag önskar personligen möjligheten att motverka kandidater som jag inte tycker representerar partiet i stort". Att medlemmar vill kunna dela ut svarta kameler är knappast konstigt. Problemet är att en analys av makroperspektivet verkar ha uteblivit. Dessutom skapas en nödvändighet att minska insynen i omröstningen genom att man inte vill offentliggöra minusrösterna. Personligen förutsatte jag att alla inkomna röster skulle anonymiseras och sedan redovisas, så att alla kan göra sin egen kontroll av resultatet, och dra den kunskap som är möjlig att utvinna ur det aggregerade röstresultatet. Nu försvinner den möjligheten genom att man känner ett behov av att dölja minusrösterna.

Men låt mig återgå till det förlorade makroperspektivet. Genom att ge folk möjligheten till minusröster ålägger man faktiskt medlemmarna att fundera över vilka de minst av allt vi se representera partiet. Då är det rimligt att medlemmarna bör ha möjlighet att diskutera och argumentera i den frågan, för att påverka sin medmedlemmars möjligheter att fatta välgrundade beslut. Det blir helt enkelt ett moraliskt imperativ för oss alla att i den interna debatten visa upp alla våra kandidaters negativa sidor. Vi uppmuntras till att svartmåla dem bland våra partikamrater som vi inte anser håller måttet.

Vi hade en period när det var populärt att lista pirater som man tyckte förtjänades att lyftas fram. Det är väl inte en helt orimlig gissning att liknande inlägg kommer att poppa upp i samband med det interna provvalet. Och om man även ska rösta bort folk så borde det leda till att det även kommer listor över vilka personer som man anser bör röstas bort. Om inget annat kommer jag göra en sådan lista, med utförliga motivationer till var och en som hamnar där. För det är min skyldighet gentemot mina partikamrater så de kan fatta sitt beslut om vem som ska få deras svarta kameler på ett så välgrundat underlag som möjligt.

Åtminstone om man enbart ser till den enskilde medlemmens rätt till att få sin vilja tillgodosedd i så stor utsträckning som möjligt och med ett så gott beslutsunderlag som möjligt. Om man glömmer det större makroperspektivet.

I skuggan av kommunvalsutspelet: svarta kameler i riksdagsvalsedelsframtagandet?

Jag håller på att samla ihop material till ett lite längre inlägg om beslutet att öppna upp för att lokala piratpartister ska kunna ställa upp i kommun- och landstingsval. Men medan jag ruvar lite på hur jag ska formulera mig i det inlägget vill jag kommentera ett annat beslut som styrelsen tog på samma möte men som hamnat lite i skymundan på grund av den mediala uppmärksamheten kring kommunpolitikbeslutet. Nämligen beslutet om utformningen av riksdagsvalsedelframtagandesystemet (en av de saker jag gillar med det svenska språket är möjligheten att skapa långa sammansatta ord). Styrelsen beslutade hur som helst (bland annat) följande:

Provvalet ska gå till så att alla med rösträtt får sätta ihop en helt egen röstsedel med (upp till) 22 namn. Den som önskar, kan också lista (upp till) fem namn som han/hon inte önskar se på valsedeln. De ihopsatta valsedlarna vägs sedan samman med Condorcet eller någon annan ansedd hellistevärdering till resultatlista eller resultatlistor från provvalet.

Jag tittade aldrig särskilt mycket på dokusåpan Villa Medusa när den gick på TV. Mest för att det var ett genuint dåligt program. Men det jag kommer ihåg av det hela är att deltagarna fick dela ut vita och svarta kameler till varandra. Vita till dem som de gillade, och svarta till dem de ogillade. Vad för effekt de här kamelerna sedan fick för mottagarna kommer jag inte ihåg.

Men i grund och botten handlade det ju om att skapa en stämning där det naturliga är att man pekar ut och synliggör de personer man ogillar samtidigt som man lyfter fram dem som man gillar. Ett sätt till rationaliserad mobbning inom gruppen. Och nu har partiets styrelse alltså beslutat att det är något som piratpartiet ska ägna sig åt när vi tar fram våra riksdagsvalsedlar. Det räcker inte med att folk ska få rösta på dem som de gillar, nej de ska även få möjligheten att ge en känga åt dem som de ogillar.

Det lite märkliga med det hela är att beslutet inte tydliggör vilken effekt dessa svarta kameler ska få, det säger ju faktiskt att det är de ihopsatta vallistorna som ska vägas samman till ett resultat. Och kamelerna listas ju inte på de vallistor som medlemmarna får sätta ihop utan listas separat om jag inte helt missförstått beslutet (eller att styrelsen bara formulerat sig väldigt otydligt).
Det får mig att tro att det är idén om att man ska få ge en smocka till dem inom partiet man stör sig på som var det viktigaste när beslutet togs, inte någon principiell tanke om att man skulle kunna flytta folk både upp och ner på listan.

Själv är jag inte ett dugg intresserad av att få reda på hur många inom partiet som tycker illa om mig, vilket gör att den kluvenhet som jag har känt inför att kandidera till riksdagen 2010 nu enkelt har avgjorts. Med det här systemet finns det helt enkelt ingen chans i världen att jag kandiderar till riksdagen nästa år. Vill folk hacka på mig får de snällt leta sig hit till min blogg och ge sig på mig i kommentarsfältet, jag tänker inte göra det lättare för dem genom att ställa upp på att ta emot några svarta kameler från arga medllemmar som ogillar mitt sätt att föra partiets sak framåt.

Men det sorgliga är att jag inte är bättre än någon annan. När vi väl ska sätta riksdagsvalsedelslista nästa år kommer jag, som förmodligen alla andra, givetvis ta chansen att dela ut mina svarta kameler till personer jag tycker inte är lämpade att företräda partiet.

Och samtliga mina svarta kameler kommer gå till dem i styrelsen som tyckte att internmobbning var rätt modell för piratpartiets framtagande av valsedlar.

Veckan efter valet

Det har gått en dryg vecka nu sedan Piratpartiet skrev historia genom att göra ett väldigt framgångsrikt EU-val. Våra valframgångar var så uppmärksammade av utländsk media att mediabevakningen i sig blev en nyhet i DN. Det har även rapporterats om att det var vi pirater som var en av de största anledningar till att valdeltagandet gick upp här i Sverige.

Föga förvånande har det varit lite lugnt på vår nyvalde parlamentarikers blogg, men ett inlägg om det kommande arbetet med att sondera terräng åt partistyrelsens beslut i fråga om grupptillhörighet har han i alla fall hunnit med samtidigt som han förklarar tystnaden och lovar bättring. Det kommer utan tvekan bli spännande att följa hans vidare äventyr direkt på hans blogg.

Efter att ha lästs Ricks inlägg om att han fått ett brev från valmyndigheten insåg jag att jag inte tömt brevfacket sen valet och mycket riktigt hade jag också fått ett brev hemskickat. Det ser väldigt formellt och högtidligt ut, nästan som ett diplom. Jag kanske borde rama in det och sätta upp det på väggen. Rent konkret visare det ju faktiskt att jag är folkvald av svenska folket numera. Visserligen vald till att vara tredje ersättare, men inte desto mindre folkvald. Det känns faktiskt lite lätt overkligt.

Daniel Svensson skriver om hur polisen ska få mer resurser för att jaga fildelare. Vad hände egentligen med Reinfeldts löfte att inte jaga en hel ungdomsgeneration?

Simon Rosenqvist skriver ett inlägg om problemen med immaterialrätt i ett kunskapssamhälle. Även om jag håller med honom om att immaterialrätten är en inskränkning av den fria kommunikationen är jag inte helt överens med honom om att all sådan inskränkning är förkastlig. Jag skulle snarare vilja hävda att all sådan inskränkning måste ha ett allmänt stöd och kunna motiveras utifrån samhällsnyttan. Två punkter där dagens immaterialrätt fallerar kraftigt.

Vår kära infrastrukturminister verkar ha insett att det finns ett problem i alla de integritetsinskränkningar som hon varit med om att baxa igenom på nätet de senaste åren och tänker nu lösa problemet genom den klassiska metoden: utredning. Det mesta av hennes inlägg på newsmill där hon skriver om frågan andas nyspråk, men en sak fångade mitt intresse. Hon skriver nämligen:

I Visby i november kommer en grundbult att läggas för ett helhetsgrepp om den europeiska IT-politiken vid en EU-konferens som jag ansvarar för. Jag ser fram mot inspel från alla som är engagerade i hur IT-politiken bör utformas inför framtiden.

Jag räknar kallt med att det kommer komma en inbjudan till Piratpartiet till den konferensen. Jag har svårt att se hur hon skulle kunna hålla en EU-konferens om europeisk IT-politik utan att bjuda in det parti som utklassade hennes eget i EU-valet just genom att prata om vikten av en vettig IT-politik. Eller informationspolitik som jag, och andra i partiet, gärna kallar det.

Via Leo Erlandsson hittar jag ett ganska långt radioreportage i P1 Konflikt som handlar om Piratpartiet och våra valframgångar. Helt klart värt att lyssna på. Framför allt gillar jag den lite långsamma berättarstilen, väldigt olik många tidningars och tvs sensationsjournalistik.

Det har även kommit en Sifo-mätning inför nästa års riksdagsval. I den så får Piratpartiet 2,7% och det kan vara värt att notera att i den delen av undersökningen som skedde veckan efter EU-valet var vår andel uppemot 5%. Ska bli spännande att se vad kommande mätningar ger. Att ha ett så pass stort stöd mer än ett år före valet är en utmärkt bas att stå på inför vår kommande riksdagsvalskampanj.

8132

Just nu är siffran 8132 min absoluta favoritsiffra. Det är nämligen så många som valde att sätta sitt kryss vid mitt namn när de röstade på Piratpartiet i europaparlamentsvalet. Det räckte visserligen inte för att kryssa upp mig (jag tappade till och med en placering i slutändan), men det räckte mer än väl för att göra mig djupt rörd över det förtroende som folk var villiga att visa mig. Jag vill rikta ett enormt tack till var och en som kryssade mig! Det känns alldeles fantastiskt att se att så många trodde på mig så mycket.

Nu ska jag ta med mig det här när jag går vidare med partiarbetet. Jag har redan blivit frågad av ett par personer om jag kommer att kandidera till riksdagen nästa år. Tyvärr kan jag faktiskt inte ge ett svar på den frågan just nu, det är enormt påfrestande att driva valkampanj, och även om jag lärt mig en hel del på den här resan vet jag helt enkelt inte om jag har energin att göra det en gång till så kort inpå. För om jag ska kandidera så tänker jag göra det helhjärtat och gå in för det med minst lika mycket engagemang som jag gjorde i den här kampanjen.

Men jag får ta och återhämta mig under sommaren och se lite på hur partiet beslutar sig för att ta fram sina kandidatlistor innan jag tar ett slutligt beslut i frågan. Kanske gör jag mer nytta inom kommunpolitiken?

Det är nu det börjar; riksdagskandidater inför 2010

Med en stor valframgång i ryggen från EU-valet har Piratpartiet ett guldläge att göra ett framgångsrikt riksdagsval. Men en av de första sakerna som jag tror partiet behöver ta tag i när det gäller riksdagsvalet är att besluta om hur vi bör ta fram våra kandidater till våra listor inför riksdagsvalet.

I förra valet 2006 använde vi ett system där de tio översta namnen var exakt samma på alla listor i alla valkretsar och att var valkrets sedan kunde välja mellan att lägga till egna namn på slutet eller att använda sig av en framtagen riksdagslista med 22 namn. De två uppenbara nackdelarna med den modellen var att partiet inte fick något inflytande över hur de lokala listorna togs fram, och att det sedan skulle ha varit näst intill omöjligt att bli inröstad från en lokal lista om man inte stod på plats 11 och hade en väldig tur med hur röstsystemet tilldelade de tio första mandaten på olika valkretsar.

Det systemet var en lösning som uppstod i ett läge då partiet var extremt nytt och det knappt fanns rutinerade medlemmar nog till att fylla riksdagslistan. I det läge vi har idag tror jag att det skulle vara rakt av uselt att återanvända samma system som förra valet och kommer därför här med ett förslag på hur vi skulle kunna göra nästa år. Modellen har en hel del gemensamt med hur vi tog fram vår lista till EU-valet, men är anpassad utifrån att det i riksdagsvalet finns ett flertal olika valkretsar där man kan ha olika listor.

Följande är i alla fall den modell jag skulle föredra att se piratpartiet använda:

5 Listor kopplade till partiets fem distrikt med 22 namn på var lista. Det skulle innebära att alla valkretsar inom ett och samma distrikt får exakt samma lista. Det gör att vi får totalt 110 kandidater inför riksdagsvalet, vilket är en så pass stor summa att vi kommer kunna ha folk runtom i landet som medverkar i olika debatter och kampanjer, men samtidigt en siffra som är låg nog för att vi ska kunna ha en ordentlig presentation av alla kandidater på vår hemsida.

Dessa listor bör klubbas av medlemmarna inom respektive distrikt genom en medlemsomröstning, men själva ordningen på listorna och vilka namn som ska stå där bör läggas fram av en valberedning. Exakt hur valberedningen bör tas fram, och om det ska vara olika valberedningar för de olika listorna är jag lite osäker på. Spontant skulle jag vilja se fem olika valberedningar och att de som ingår i valberedningarna inte själva kan kandidera. Men jag ser en risk i att det kommer vara svårt att hitta kompetent folk som vill sitta i valberedningarna om de då fråntas möjligheten att själv kandidera.

Oavsett hur valberedningarna tas fram bör de få tydliga direktiv från partiledningen om hur vi vill att listorna ske se ut utifrån olika kategorier så som ålder, bostadsort/bostadslän, kön och arbetsfält. Till exempel kan det vara rimligt att kräva att toppen av listan i vart distrikt har en kandidat från var enskilt län inom distriktet för att skapa en lokal förankring som kan ge oss ett större genomslag i lokal media.

För att överhuvud taget kunna kandidera till en lista bör de potentiella kandidaterna dessutom skriva på att de kommer stå bakom vårt principprogram och följa partiets vågmästarstrategi. Något man bör ha i åtanke är att då vår vågmästarestrategi ger väldigt lite utrymme för enskila parlamentariker att driva egna frågor i riksdagen bör det yttersta syftet med våra listor vara ett ge en bra blandning av kandidater som kan få stor medial täckning över hela landet och som alla är taggade att ta en stor del av partiets riksdagsvalskampanj lokalt.

Ännu ett skolval redovisat

Jag nämde i ett tidigare inlägg att Piratpartiet fick 34% i skolvalet på Sundsvalls gymnasium. Nu har ännu ett skolval offentliggjorts. Denna gången är det Kullagymnasiet i Höganäs som genomfört ett skolval och Piratpartiet tog även den här gången hem segern med betyggande 28%. Vilket kan jämföras med att moderaterna och sossarna fick 13% respektive 12%.

Kanske dags för de något äldre politikerna i landet att fråga sig vad det är unga ser som inte de själva ser. Framför allt som många av de som röstar i skolvalet även är gamla nog att rösta i EU-valet, och i princip samtliga kommer ha rösträtt i nästa års riksdagsval.

Framtiden stavas Pirat!

Intervjuad av utrikespolitiska studentföreningen i Linköping

När jag var i Linköping och debatterade för någon vecka sedan passade UF Linköpings web-TV på att spela in en intervu med mig och den har nu kommit upp på Youtube:



Jag noterar även att vi numera även redovisas i opinionsmätningar inför riksdagsvalet. 1,5% i mätningen är en början. Men vi kommer landa betydligt högre än så i nästa års riksdagsval. Piratpartiet behövs, inte bara i Europa utan även här hemma i Sverige.