Visar inlägg med etikett fokuspartier. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fokuspartier. Visa alla inlägg

tisdag 17 november 2009

Vad ska Piratpartiet göra i riksdagen?

En av de första frågorna som jag fick 2006 när jag kampanjade för Piratpartiet i det riksdagsvalet var vad vi som enfrågeparti skulle göra med all dötid för våra parlamentariker som vi skulle få om vi kom in i riksdagen eftersom vi bara drev en enda fråga. Det berodde nog till stor del på att folk inte hade greppat det där med att vi var ett fokusparti och inte ett enfrågeparti, men frågan har förföljt oss genom åren, och det var likadant i EU-valrörelsen. Vad ska ni göra resten av tiden i EU? Vilken resterande tid, brukar min motfråga bli. Ska man driva effektivt påverkansarbete och vara fullt insatt inom informationspolitikens område kräver det mer tid än vad någon enskild människa möjligtvis kan hinna med. Just att man avgränsar sig till ett fåtal frågor gör det än viktigare att verkligen kunna allt som rör de frågorna för att man ska framstå som trovärdig.

precis som Sandra Grosse så insiktfullt skriver kommer det inte finnas tid att syssla med annat. Även om Jonathan Rieder Lundkvist har en del roliga förslag


lördag 20 december 2008

Siffror från Sifo och känslosamma pirater

Piratpartiet ville undersöka hur våra chanser såg ut inför EU-valet och beställde därför en väljarsympatiundersökning från Sifo. TT fångade upp siffrorna när vi släppte dem varför siffrorna hamnat i ett vädigt stort antal olika tidningar och bloggar . Totalt sade sig var femte tillfrågad kunne tänka sig att rösta på oss i europaparlamentsvalet 2009. Vi du själv titta på undersökningen så hittar du den här.

Siffrorna i sig är bra för partiets chanser att komma in eftersom det minskar den oro som folk kan känna för att de ska rösta på ett parti som inte tar sig över spärren för att komma in. Detta inser givetvis de etablerade partierna, vilket är orsaken till att deras företrädare är snabba med att försöka svartmåla resultatet.

Precis som Christian skriver så är vårt stöd störst bland yngre personer. I gruppen 18-29 har fler svarat ja till att de tänka sig att rösta på oss än andelen som svarat nej. Det är inte alls förvånande, de yngre i samhället har i högre grad än de äldre tagit till sig internets nya möjligheter och införlivat dem i sin världssyn. Det gör att de lättare placerar sig utifrån de nya politiska skiljelinjer som den kommunikationella revolutionen har skapat.

Tittar man närmare på var de som stöder oss har sin politiska hemvisst ser vi att stödet för Piratpartiet är större hos de som vanligen skulle rösta på miljöpartiet och vänstern. Det kan givetvis tolkas på olika sätt. Klara tolkar det som ett belägg för att våra frågor alltid varit viktiga inom vänstern. Maria tycker att de som stöder oss likväl skulle kunna sägas stödja Miljöpartiet. Det är kanske inte så konstigt att företrädare för de gröna väljer en sådan tolkning, men är den rimlig?

Personligen tolkar jag det som en kritik mot vänsterpartiets och miljöpartiets EU-politik att dessa partiers sympatisörer i större utsträckning än andra är beredda att överge sitt gamla parti i EU-valet.

Zaida anser att de som säger sig kunna tänka sig stödja oss borde fråga sig vad vi tycker i en mängd andra frågor, och missar därmed vår poäng att låta bli att ta ställning i andra frågor för att kunna fokuseraden politiska skiljelinje som vi anser vara grunden för de inskränkningar i vårt demokratiska system som håller på att ske.

Men den mest intressanta reflektionen gör Niclas på bloggen Deeped. Han konstaterar krasst att Piratpartiet blivit för viktiga för att det ska vara rimligt att vi lägger vår energi på att uppröras över att en kulturjournalist skrivit en onyanserad krönika om oss.

Han syftar på den stundtals infekterade bloggdebatt som startade efter att Andreas Ekströms krönika publicerades i journalisten. I blogginlägg, kommentarer och mailkorrespondans så har Mymlan, Niclas själv, Klara, Anna, Andreas, Thomas Tvivlaren, Rick, Tyskungen, Marcus, Emma och säkerligen många fler debatterat hur piratpartiet uppfattas och hur vi beter oss på nätet.

I skrivande stund tänker jag försöka undvika att ge mig in i debatten. Mest för att jag inte haft tiden att smälta alla intryck som den givit mig. Men det jag kan säga direkt är att det är enormt uppfriskande att se sitt parti rannsakas från både insida och utsida här på nätet. Internet ger helt nya möjlighet till transparans hos de som agerar på den politiska kartan, och det gör mig stolt att vara del av en rörelse som ser detta som något positivt.

Min största oro när det gäller Piratpartiet är att vi på sikt ska bli lika navelskådande och introverta som de etablerade partierna har blivit, men debatten som varit ger mig gott hopp om att vi kan undvika att kliva i den fällan. För att vi ska lyckas med det krävs att alla ni som rör er här ute på nätet bemödar er om att granska och kritisera oss. Även om vi ibland blir en smula bitska när ni träffar en öm tå.

fredag 5 december 2008

fokus i fokus

Rasmus Fleischer upprörs av överanvändingen av ordet fokus och uppmanar till fokusförbud.Bland annat så reagerar han mot att folk börjat prata om fokuspartier för att beskriva partier som inte har ett heltäckande partiprogram. Då jag mig veterligen var den som började använda uttrycket tänkte jag att jag skulle försöka förklara mitt ordval och varför det är ett betydligt bättre begrepp än fåfrågeparti.

Men låt mig börja baklänges. Fåfrågeparti är inte ett särskilt etablerat begrepp utan en variant på det betydligare vanligare begreppet enfrågeparti och som uppstått eftersom det funnits ett behov av att ha ett ord för att beskriva de partier som driver flera frågor men saknar ett heltäckande politiskt program.

Nackdelen med ordet fåfrågepartier är att det ger en känsla av att det är ett parti som har för få frågor, att det råder en brist på frågor inom partiet. Ordet är helt enkelt negativt laddat. En situation som de etablerade partierna använder för att sänka trovärdigheten hos nya politiska alternativ.

En annan nackdel är att enfråge- eller fåfrågeparti faktiskt är direkt olämpligt för att beskriva partier som miljöpartiet, feministiskt initiativ och piratpartiet. För där rör det sig inte om en eller flera snävt avgränsade frågor som man vill lösa utan om ett eller flera problemområden som inom sig rymmer ett flertal underfrågor. Att värna om miljön kan aldrig beskrivas som en enstaka fråga, på samma sätt kan man inte säga att det är en enskild fråga att belysa maktstrukturer kopplade till kön eller att reformera den rådande immaterialrättsdiskursen. Det är helt enkelt så vida problem att det skulle vara direkt missvisande att beskriva dem som specifika frågor.

Skulle det finnas ett parti som drev frågan om att legalisera fildelning av upphovsrättsskyddat material som sin enda fråga skulle jag kunna köpa att det var ett enfrågeparti. Lägg till att partiet vill förbjuda DRM och vi har ett fåfrågeparti. Men lägg till att man vill reformera upphovsrätten i grunden, ersätta patentsystemet med ett annat sätt att tänka kring hur man ska värna om teknisk utveckling och att man dessutom vill arbeta för ett samhälle där staten minimerar kränkningarna av den personliga integriteten och maximerar insynen i statsapparaten. Då har du inte längre ett fåfrågeparti. Du har ett fokusparti.

Vad är då skillnaden med begreppet fokusparti? Den stora skillnaden ligger givetvis i att ordet fokus är ett positivt laddat ord som ger associationer till någon som lägger all energi på ett eller flera utvalda områden. Värderingen förskjuts och det blir det breda partiet som hamnar i en situation där det måste redovisa hur det prioriterar mellan olika politiska områden.

Ett fokus kan dessutom vara mer eller mindre snävt vilket öppnar för att beskriva partier som piratpartiet som tydligt valt att enbart ta ställning inom vissa politiska områden, men där de områdena är så omfattande att det blir orimligt att beskriva dem som en enskild fråga.

Så jag skulle vilja uppmana Rasmus att komma fram med ett bättre ord än fokusparti om han vill slippa höra det ordet. Och han bör göra det snabbt. För när väl vi pirater tagit oss in i EU-parlamentet så tror jag att ordet kommer att ha fastnat i svensk politisk diskurs för lång tid framöver om inte ett bättre ord etablerats före dess.

måndag 27 oktober 2008

Fokuspartier

Jag har tidigare beskrivit Piratpartiet som ett fokusparti. Simon Rosenqvist, ledamot i Ung Pirats förbundsstyrelse, utvecklar i ett blogginlägg varför det är en rimlig strategi att som nytt parti fokusera på ett avgränsat politiskt område. Andreas Larson, även han medlem av Ung Pirats förbundsstyrelse, instämmer.

Men varför kritiseras då Piratpartiet för att vi har ett principprogram som formulerar våra åsikter kring de frågor vi valt att fokusera på och aktivt låter bli att ta ställnig i andra politikområden? Hur kommer det sig att många personer man talar med förutsätter att ett parti måste ha ett politiskt program som täcker samtliga politiska områden? Detta trots att de själva inte vet särskilt mycket om vad riksdagspartierna tycker i andra frågor än de som de profilerar sig på. Och trots att miljöpartiet, som fortfarande får betraktas som ett fokusparti trots goda ansträngningar att bredda sin politik, har suttit i riksdagen ett bra tag nu.

På något sätt har det blivit så att många förväntar sig att ett parti ska ha ett svar på allt. Exakt vad det svaret är kanske inte är så viktigt, men man vill att det ska finnas där. Det märkliga i sammanhanget är att när man diskuterar de fallande medlemssiffrorna för de gamla partierna och deras ungdomsförbund så förs faktumet att folk inte är beredda att köpa helhetslösningar fram som ett argument för det minskande medlemsantalet. Det heltäckande program som man förväntar sig att partierna ska ha ses alltså även som skälet till att de får allt färre medlemmar.

Personligen är jag övertygad om att det är fokuspartierna som har framtiden för sig. Kombinationen av ett avgränsat politiskt program, en större förståelse för att det politiska engagemanget kan komma och gå hos de aktiva medlemmarna samt tillåtande av medlemskap i flera olika partier tror jag kommer göra att fokuspartierna på sikt växer om de gamla partierna i medlemsantal och därmed blir bäst på att fånga upp engagerade människor och deras åsikter.

För mig vore det rent av en önskvärd utveckling.