LSU Forum

I onsdags var jag i stockolm och deltog i LSU forum: Innanför vad? på Kulturhuset. Utöver mig deltog även Ung Pirats ordförande Stefan Flod och vice ordförande Malin Littorin Ferm samt Max Gnipping från Ung Pirat Stockholm.

Jag hade lite i elfte timmen blivit inslängd som en paneldeltagare i en paneldiskussion på ämnet "vem väljer Europa?" tillsammans med Anders Ekberg från folkpartiets Europavalskampanj samt Suzana Pargan från Bosnien Hercegovinska Ungdomsförbundet. Diskussionen rörde hur det kommer sig att så få unga röstade i förra EU-valet och vems uppgift det var att försöka öka valdeltagandet.

Min analys var att sättet media skriver om EU inte ökar intresset för politiken inom EU och att de politiska debatter om EU som förts oftast har varit kring formen för EU snarare än kring visioner för vad vi kan uppnå med EU. Några enkla lösningar för hur det skulle kunna ändras hade dock varken jag eller de andra paneldeltagarna.

Efter lunchen lyssnade jag på en diskussion kring vilka som egentligen är politiskt engagerade. Här bestod panelen av Jakob Dalunde från Grön Ungdom, Roland Poirier Martinsson från Timbro, Ewa Westerberg från Saco Studentråd och Erik Amnå, proffessor i statsvetenskap vid Örebro universitet.

Återigen lyftes det fram hur de etablerade partierna misslyckas att fånga upp unga engagerade. Som aktiv i ett parti som fortfarande växer är jag övertygad om att det är paketeringen på de gamla partierna som är en stor del av förklaringen till deras minskande medlemsantal. Behovet av att ha en politik som täcker allt gör att väldigt få är beredda att ställa upp helhjärtat på partiernas politik, och genom en allt större proffessionalisering av arbetet inom partiet gör att partierna kommer allt längre bort från sina väljare.

Efter en avslutande debatt mellan ungdomsminister Nyamko Sabuni, Jytte Guteland från SSU och Gabriel Ehrling från vi unga där jag lyckades klämma in en fråga så blev det att bege sig till Södra Teatern där LSU:s 60års fest gick av staplen. Det blev en kväll fylld av mingel, tal och givande diskussioner.

Andra som skrivit om dagen är Hanna Hallin, Stina Hamberg, Robert Damberg, Erik Wagner, och Sara Kappelmark

Bidragspirater

Det är intressant hur vissa ord genast fastnar i ens huvud. När expressen myntade begreppet bidragspirat i en ledare var jag rädd att det skulle förfölja oss. Men än så länge har jag bara hittat två bloggar som fångat upp ordet.

Personligen ser jag det som en av det svenska samhällets styrkor att vi faktiskt premierar ungas engagemang genom ekonomiskt stöd till ungdomsorganisationer, och jämför man med vad de gamla partierna lyfter in i form av partistöd så är de pengar Ung Pirat hoppas få in småslantar i jämförelse.

Lars Holmqvist skriver för övrigt ett väldigt läsvärt inlägg om hur ordet gratis har blivit något negativt.

Fokuspartier

Jag har tidigare beskrivit Piratpartiet som ett fokusparti. Simon Rosenqvist, ledamot i Ung Pirats förbundsstyrelse, utvecklar i ett blogginlägg varför det är en rimlig strategi att som nytt parti fokusera på ett avgränsat politiskt område. Andreas Larson, även han medlem av Ung Pirats förbundsstyrelse, instämmer.

Men varför kritiseras då Piratpartiet för att vi har ett principprogram som formulerar våra åsikter kring de frågor vi valt att fokusera på och aktivt låter bli att ta ställnig i andra politikområden? Hur kommer det sig att många personer man talar med förutsätter att ett parti måste ha ett politiskt program som täcker samtliga politiska områden? Detta trots att de själva inte vet särskilt mycket om vad riksdagspartierna tycker i andra frågor än de som de profilerar sig på. Och trots att miljöpartiet, som fortfarande får betraktas som ett fokusparti trots goda ansträngningar att bredda sin politik, har suttit i riksdagen ett bra tag nu.

På något sätt har det blivit så att många förväntar sig att ett parti ska ha ett svar på allt. Exakt vad det svaret är kanske inte är så viktigt, men man vill att det ska finnas där. Det märkliga i sammanhanget är att när man diskuterar de fallande medlemssiffrorna för de gamla partierna och deras ungdomsförbund så förs faktumet att folk inte är beredda att köpa helhetslösningar fram som ett argument för det minskande medlemsantalet. Det heltäckande program som man förväntar sig att partierna ska ha ses alltså även som skälet till att de får allt färre medlemmar.

Personligen är jag övertygad om att det är fokuspartierna som har framtiden för sig. Kombinationen av ett avgränsat politiskt program, en större förståelse för att det politiska engagemanget kan komma och gå hos de aktiva medlemmarna samt tillåtande av medlemskap i flera olika partier tror jag kommer göra att fokuspartierna på sikt växer om de gamla partierna i medlemsantal och därmed blir bäst på att fånga upp engagerade människor och deras åsikter.

För mig vore det rent av en önskvärd utveckling.

Ung Pirat i gammelmedia och Kina

För ett par dagar sedan skrev jag att Riksdag & Departement uppmärksammat att Ung Pirat har har den tredje högsta medlemssiffran i de ansökningar till Ungdomsstyrelsen som skickats in från de politiska ungdomsförbunden. Nu har gammelmedia snappat upp nyheten och återger den på lite olika håll och kanter.

Ett par bloggare nämner också nyheten.

Det finns även en intervju med vår förbundsordförande Stefan Flod på svt.

Stefan berättar förresten på sin blogg att Amelia Andersdotter från Ung Pirats förbundsstyrelse ska representera LSU på World Urban Forum i Nanjing Kina. Amelia deltog tillsammans med mig på en utbildning om EU som LSU anordnade för någon vecka sedan och om någon har kunskapen och kompetensen att företräda Ung Pirat och sveriges ungdomsorganisationer så är det hon. Kika gärna på den wiki om beslutsprocesserna i EU som hon startat upp. Även om EU-byråkratin är enormt invecklad och krånglig så går det att sätta sig in i hur systemet är uppbyggt. Och det är nödvändigt att göra om man vill kunna påverka besluten som fattas.

Vad gör vår ungdomsminister?

Idag hade jag förmånen att på LSU Forum (mer om det senare) få möjligheten att ställa en fråga till Nyamko Sabuni, Sveriges ungdomsminister (samt integrations- och jämställdhetsminister och med ansvar för frågor som rör demokrati och konsumentpolitik). Enligt regeringens hemsida har Nyamkos departement följande ansvar när det gäller ungdomspolitik: "Ungdomspolitiken är sektorsövergripande och omfattar alla de beslut och åtgärder som påverkar villkoren för ungdomar." Frågan jag ställde var följande:

I valrörelsen sade Fredrik Reinfeldt att "vi ska inte jaga en hel ungdomsgeneration". Nu har regeringen lagt fram det som media kallat för Piratjägarlagen, nämligen den svenska implementeringen av EUs sanktionsdirektiv.

Här vill regeringen ge de intresseorganisationer som säger sig företräda upphovsrättsinnehavarna möjlighet att via domstolsbeslut begära ut personuppgifter från internetleverantörerna, vilket i praktiken innebär en privatisering av vissa polisiära uppgifter. EG-domstolen har slagit fast att detta är ett steg som är helt frivilligt för vart medlemsland att implementera och inget som krävs av ett medlemsland.

Då dagens unga i väldigt stor utsträckning fildelar måste detta lagförslag rimligtvis ha passerat ditt departement. Så min fråga är: vilka synpunkter förde ditt departement fram kring den här frågan och varför?

svaret jag fick från Nyamko var (mer eller mindre exakt ordagrant):

Nej, vi har inte berört den frågan. Jag känner inte till den lagen, och om den varit hos någon på min enhet känner jag inte till det.

Men om Sveriges ungdomsminister inte har koll på en av de lagar som tveklöst kommer ha väldigt stor påverkan på dagens unga om den implementeras, och som går tvärt emot vad vår statsminister sade under valrörelsen, vad sysslar då vår ungdomsminister egentligen med? Och borde hon verkligen ha hand om ungdomsfrågor?




För den som vill läsa på om sanktionsdirektivets bakgrund rekomenderar jag Ricks eminenta inlägg. Rick har även påbörjat en serie inlägg om problematiken i det svenska lagförslaget.