Piksel i Norge

Om ett par timmar ska jag upp och ta flyget till Bergen (med mellanlandning i Oslo) för att som representant för svenska Piratpartiet delta i en Piksel Plenum, en debatt om Upphovsrätten och digital kultur anordnad av den elektroniska konstfestivalen Piksel i samarbete med visningsrummet Landmark i Bergens konsthall.

Såhär beskrivs debatten på konsthallens hemsida:

Piksel Plenum er en seminarserie som fokuserer på politiske, sosiale og kunstneriske aspekter ved elektronisk kunstproduksjon og åpen program- og maskinvare.
I vårt første Piksel Plenum seminar har vi invitert debattdeltagere til å belyse problematikken rundt piratkopiering i forhold til kunstnerisk produksjon og distribusjon, samt undersøke mulige retninger for bæredyktig deling ved hjelp av dagens digitale teknologi. I Norge preges debatten av en ensidig fremstilling av fildelere som snuskete pirater uten respekt for kunstneres virke og produksjon, og tilsvarende ensidig fremstilles tradisjonelle rettighetsforvaltere av åndsverk som lite innovative aktører som klamrer seg til en udatert forretningsmodell.

Fri (lovlig, som ulovlig) distribusjon av media har eksplodert med internetts inntog, og forretningsmodeller basert på kontrollert distribusjon utfordres. Samtidig har kunsten siden tidenes morgen blitt drevet frem gjennom tolkninger, mash-ups og gjenbruk av tidligere produsert materiale, en aktivitet som er intensivert og tydeliggjort gjennom våre nye nettverkskanaler og den digitale teknologi. Diskusjonen omkring opphavsrett og nye produksjons- og distribusjonsformer er naturlig nok svært levende i elektroniske kunstmiljøer, ettersom den nye teknologien skaper helt andre vilkår for kunstnere.

En levende og åpen diskusjon rundt bæredyktig deling er derfor på sin plass. Mattias Bjärnemalm fra Piratpartiet i Sverige, Svenn-Arne Dragly fra FriBit i Norge, samt 2 ytterlige deltagere, deler av sine erfaringer i en salongpreget debatt i lune Landmarksomgivelser.

I forkant av debatten viser vi den Oslo-produserte filmen Urospredere av Simon Eriksen Valvik og Asbjørn Engedal – som de selv beskriver som " Norges første dokumentarfilm om ulovlig fildeling i landet".

Jag är övertygad om att det kommer bli en spännande diskussion som kan fokusera mer på framtida lösningar än att fastna i gamla hjulspår. Och det ska bli väldigt trevligt att besöka Norge för första gången. 

Dags för Parley

Efter att ha fått lite alarmerande signaler om att det storslagna eventet Parley som östgötapiraterna ska anordna helgen 17-18 oktober hotas av att behöva ställas in på grund av för få anmälda tog jag mig i kragen och avbokade den fantastiska festen jag bokat in mig på dagen innan (vad sägs om en fest för 300 roliga människor, trerätters middag med dryck för ynka 150 kr?) och bokade istället in mig för att ta mig ned till östgötaslätten för att delta i diskussionen kring Piratpartiets framtid. Jag passade även på att knuffa lite på Piratpartiets eminente partisekreterare Mårten Fjällström för att få med honom på resan söderut, bjöd in en hel del pirater runtom i landet till Parleys facebookevent, och har även dragit lite i trådarna för att få se om jag inte kan få Ung Pirat-avdelningen Piratnätets styrelse att sammanstråla i Linköping under Parleyhelgen.

För den diskussion som kommer föras där kommer förhoppnings vara precis den vitamininjektion som Piratpartiets interna ideologidebatt behöver. Och ett sätt för oss aktiva att återta initiativet kring problemformuleringen kring partiets politik, både på den kommunala nivån och på den nationella/internationella nivån.

Själv ser jag verkligen fram emot Parley och det ska bli extra spännande att få träffa personer från det nybildade framtidsklustret där. Anmäl dig du också. Gärna nu direkt så att de inte behöver ställa in det hela (för då har jag sumpat en superfest för ingenting..).

Jag hoppas att vi ses på Parley!

En ny dag gryr för informationspolitiken

Efter att Simon Rosenqvist bloggat om hur han anser att en framåtriktad utveckling av Piratpartiets politik bör föras har det bildats ett informellt kluster kring framtagandet av ett nytt Principprogram för Piratpartiet. Ett principprogram som inte tar avstamp i de förlegade texter som hängt med partiet sedan 2006 utan iställer bottnar i en stringent informationspolitisk analys av det framväxande kunskapssamhället. Vad jag förstår ämnar gruppen presentera sina visioner inför partiets årsmöte våren som kommer. 

Själv är jag väldigt spänd på vad framtidsklustret ska komma fram till, och jag har även själv lovat att finnas med som bollplank i ett hörn om de skulle behöva det.

Jag tror att detta är precis den utveckling som Piratpartiet behöver för att vitalisera sin roll i den politiska debatten.

Ibland vill man så väl men det blir så fel

De som läser min blogg regelbundet kan kanske få för sig att jag hyser någon form av antipati med Piratpartiets styrelse. Det kunde inte vara mer fel, vår partistyrelse är ideella personer som gör ett hästjobb med att driva partiet framåt. Att det inte framgår tydligare här är nog främst för att det inte blir några spännande inlägg om allt som går bra. Det känns helt enkelt mer relevant att skriva om det som blir fel.

Så nu, när jag står i färd med att klanka ner på ett beslut som styrelsen fattade på senaste styrelsemötet, tänkte jag börja med att understryka att jag tycker de flesta beslut de tar är hyffsat ok, och att utifrån de förutsättningar de har gör de faktiskt ett ganska bra arbete.

Med det sagt....

Vad sjutton tänkte styrelsen på när den beslutade att kvotera riksdagslistorna enligt kvoten 30/70? Var det en idé om att göra alla inblandade missnöjda? En oro för att det inte skulle gå att hitta tillräckligt många intresserade tjejer? Eller var det en form av kollektiv hjärnsmälta som fick dem att fatta ett så idiotiskt beslut?

Med en lista som kvoterar 30/70 kommer alla inom partiet som anser att kvotering är en dålig lösning bli missnöjda samtidigt som det inte kommer skydda partiet från kritik om att vi är mansdominerade. Om möjligt kommer det snarare ge vatten på den kvarnen när kritiker kan peka på att vi, trots kvotering, har mer än dubbelt så många män som kvinnor på listan. 

Jag kanske missat någon genialisk plan styrelsen har med det här beslutet, men av erfarenhet från tidigare styrelsebeslut kring riksdagslistan är jag benägen att tro att det helt enkelt är så att de ville väl men att det blev fel.

Riktigt fel.

Uppsala studentkårs fullmäktigeproblem är inte formalian

I senaste numret av Ergo kritiseras Uppsala studentkårs fullmäktige för att vara formaliafetischister som lägger mer vikt på retoriska debatter än att jobba för studenternas bästa. Emil Paulsrud, Piratstudenternas ordförande i Uppsala, kommenterar insiktsfullt. Men Ergo ställer aldrig den intressanta frågan varför det ser ut som det gör. Varför fullmäktige fastnar i utdragna debatter där det verkar viktigare att föra fram sin åsikt än att faktiskt konstruktivt bidra till kårens verksamhet.

Problemet ligger inte i vilka vi väljer in till vårt fullmäktige. Det ligger i den makt- och rollfördelning som existerar inom Uppsala studentkår. Fullmäktige är idag i praktiken inget mer än en glorifierad valförsamling, och den unga entusiastiska student som Ergo menar skulle gå hem från ett fullmäktigemöte undrandes om hon verkligen kan förverkliga sin ambition att förbättra studenternas situation genom ett fullmäktigemöte gör det med all rätta. Förmodligen skulle hon göra mer nytta om hon engagerade sig i sitt lokala studieråd.

Men varför har då fullmäktige förvandlats till en tandlös ankdam för människor som gillar att höra sin egen röst mala i all evighet? Svaret är enkelt, det är ett inbyggt systemfel.

Den enskilt viktigaste frågan för fullmäktige idag är att få fram en regringsduglig och stabil styrelse för kåren. Det gör att de partier som bildat styrelse genom en majoritet i fullmäktige har allt att gynnas av att de förslag styrelsen sedan lägger fram till fullmäktige går igenom utan förändringar. Och eftersom styrelsen idag knappt fyller någon funktion alls i den verkställande biten av kårens verksamhet skjuter styrelsen istället in sig på att sitta och diskutera alla frågor som skulle kunna ha landat på fullmäktiges bord. Därför är nästan alla beslut som kommer till fullmäktige redan färdigförhandlade inom styrelsen före fullmäktigemötet. 

Det gör att fullmäktigemötet blir symboliskt, förutsägbart och tråkigt. Ett forum för oppositionen att under organiserade former få föra fram sitt missnöje med den linje styrelsen målat upp. Inget mer.

Vill man ha ett bättre fungerande fullmäktige så är det inte människorna i fullmäktige som man ska sikta in sig på att kritisera, det är formerna för kårens maktdelning som behöver förändras. Den styrelse som vi har idag är egentligen helt överflödig, och det beslutande mandatet som finns där borde istället föras över till de centrala arvoderade som idag förminskats till att vara underbetalda tjänstemän, men som egentligen är de som de facto verkställer den verksamhetsplan som fullmäktige klubbar. Den styrelse som på pappret ska utföra verksamhetsplanen är idag istället ett mellanled i beslutsprocessen, en onödig beredningsgrupp som gör fullmäktiges arbete åt dem. Och som skapar otydlighet, dubbelstyre och onödig byråkrati.

Vill Ergo granska kårens beslutsformer är det kanske där de ska rikta sina granskande ögon. Istället för mot ett tandlöst fullmäktige utan reell makt.