Utvecklingens oundviklighet

Sammy Nordstöm skrev ett inlägg som fick mig att reagera med ett eget inlägg om teknologisk determinism. Det hela utvecklades till en diskussion mellan mig och Sammy i mina kommentarer. Men för att diskussionen inte skulle fastna där, då den är viktig, så väljer jag att lyfta en bit av den till ett eget inlägg. Kärnan i Sammys argumentation sammanfattar han såhär:

Politikerna behöver förstå att de har ansvaret för att samhället förhåller sig på bästa sätt till den tekniska utvecklingen, precis som de har ansvar för att samhället förhåller sig på bästa sätt till den ekonomiska utvecklingen. Visst kan man till en viss del påverka utvecklingen, oavsett om man pratar om den tekniska eller den ekonomiska. Men oftast handlar det om att anpassa sig till samhällsomvälvande svängningar i utvecklingen som man inte kunnat vare sig förutse eller kontrollera. I det läget står deterministen bättre rustad, för även om man inte alltid kan förutse saker och ting så kan man alltid vara förutseende.

Sammy oroar sig för att politiker tror att tekniken är statisk och att de utgår från detta då de lagstiftar. Det är en befogad oro. På samma sätt som ekonomin både påverkar och påverkas av politiken så är teknik och politik ömsesidigt beroende av varandra, vilket politiker allt som ofta verkar oförstående om. Och jag delar Sammys syn på att politiker har ett ansvar för hur deras beslut påverkar tekniken och för att hålla sig informerade om hur teknisk utveckling skapar behov av att omvärdera tidigare politiska beslut.

Men jag värjer mig fortfarande för att använda begreppet determinism. När jag söker min och Sammys gemensamma nämnare för att försöka komma underfund med om det finns något där som kan sägas vara generellt applicerbart på en piratideologi så hittar jag egentligen inte mer än en övertygelse om att det hela tiden sker någon form av teknisk utveckling och att denna utvecklling ändrar de politiska förutsättningarna. Och för mig är det inte tillräckligt för att tala om determinism. Jag köper helt enkelt inte att alla som ställer sig bakom påståendet "det kommer ske teknisk utveckling" skulle vara teknologiska determinister, eftersom en sådan definition urvattnar ïnnebörden i begreppet determinism.

I dagsläget saknar jag en ettikett för att beskriva idén om att politik måste förhålla sig till de möjligheter som den tekniska utvecklingen skapar, så förslag tas tacksamt emot.

Mannen bakom StoppaFRA

Vi var många som arbetade med kampanjen mot FRA i höstas. Vissa betydligt mer än andra. En av dem som var mest aktiv intervjuas i Expressen idag. Personen heter Mikael Nilsson och kommer från Uppsala. Mikael var drivande bakom StoppaFRAlagen.nu.

Men dehövs inte skrivas här. Allt står i intervjun, så läs den istället.

Aktivera dig i Ung Pirat!

Piratpartiet har nu runt ett halvår kvar till EU-valet den sjunde juni 2009. Den dagen kommer bli måttstickan på hur pass bra alla vi aktiva har lyckats med vår gemensamma strävan att väcka intresse för våra frågor och påverka samhället för att få till stånd en upphovsrätt som ger ökad betydelse för användarens intresse och för att ersätta marschen mot ett kontrollsamhälle med en vision om ett fritt och öppet informationssamhälle.

Jag tror att vi har alla förutsättningarna i världen med att lyckas med detta. Vi har börjat få uppmärksamhet för vår politik, vi har en stabil inkomstkälla från medlemmar som donerar pengar till partiet och vi har byggt upp ett rejält medlemsunderlag. Vi har även, enligt Sifo, 21% av väljarna som kan tänka sig att rösta på oss.

Slutligen så har vi det snabbast växande politiska ungdomsförbundet just nu, med en ordförande som på allvar börjar bli varm i kläderna. Ung Pirat växer så det knakar. Vi är nästan dubbelt så stora som vi var för ett år sedan. I skrivande stund har vi aktiva lokalavdelningar i Lund, Malmö, Helsingborg, Halmstad, Hylte, Växjö, Jönköping, Göteborg, Borås, Linköping, Västerås, Stockholm, Uppsala, Rättvik, Östersund, Umeå och Luleå. I alla dessa lokalavdelningar behövs det fler personer som vill aktivera sig. Vi har även en vilande lokalavdelning i Kalmar som behöver personer som är intresserade av att axla ansvaret för att verksamheten i lokalavdelningen kommer igång igen. Och det slutar inte där. Vi har som målsättning att ha lokalavdelningar i samtliga större orter i landet före nästa riksdagsval, gärna i varje kommun.

Men för att lyckas med detta behöver vi unga aktiva som vill vara med på resan och hjälpa till att dra igång lokalavdelningar där de bor. Förbundet kan bistå med erfarenhet och kunskap, och förhoppningsvis kommer vi ha en ekonomi som ger oss möjligheter att även stödja lokalavdelningarna ekonomiskt under det kommande året. Men utan lokalt engagerade som tar på sig ansvaret att leda lokalavdelningarna så kommer vi ingenstans.

Det är egentligen inget svårt att ha hand om en lokalavdelning, och det är otroligt lärorikt. Så är du en ung pirat och funderar på att aktivera dig tycker jag att du ska höra av dig till mig, för du behövs för att Ung Pirat ska kunna bli ännu bättre! Kom med och hjälp oss göra 2009 till det bästa året i förbundets (korta) historia!

Sifomätningen har nått Tyskland

Nu har den Sifomätning som piratpartiet beställt och som visade att 21 procent av väljarna kunde tänka sig att rösta på oss i riksdagsvalet blivit en nyhet i tysk media. Det är det tyska förlaget Heinz Heise som skrivit om mätningen på sin nyhetsportal. Om någon tysktalande läsare skulle vilja översätta artikeln vore det trevligt. För även om min bristfälliga kunskap i tyska är tillräcklig för att jag ska förstå artikeln i stora drag vore det trevligt att även kunna se nyanserna.

Förhoppningsvis kan detta hjälpa det tyska Piratpartiet att få lite uppmärksamhet och kanske även ett antal nya medlemmar.

Lösningarna?

Jag har på senaste tiden allt mer noggrant börja följa Mymlans blogg. Givetvis beror det på att hon skriver en hel del om Piratpartiet, vilket jag tycker är intressant, och en hel del om de politiska frågor som vi driver, vilket ju också är intressant för mig. Men det som gör det extra läsvärt är att hon, till skillnad från många av de övriga bloggar jag läser, skriver från ett utifrån-perspektiv. Ett perspektiv som är väldigt svårt för mig att komma åt annars, då jag själv är så insyltad i partiets verksamhet.

Idag skrev hon en reflektion från hennes julfirande där hennes ena barn sagt att han funderade på att rösta på Piratpartiet. När jag läser inlägget undrar jag om det kanske är som så att våra bästa förespråkare faktiskt finns utanför partiet. När vi piratpartister talar om vår politik har vi nämligen en tendens att tona ner faktumet att vi inte har lösningarna på alla eventuella konsekvenser av en reformerad upphovsrätt. Mymlan lyfter istället fram det och bemöter det med "so what?" och menar att lösningarna kommer vi tvingas fundera på när vi är i ett läge där vi faktiskt kan göra förändringar. Jag tror att hon har helt rätt i det. Som jag skrev i mitt förra inlägg så kommer en reformerad upphovsrätt göra det stora flertalet till vinnare och det lilla fåtalet till förlorare.

Något som kan vara värt att reflektera över i de här sammanhangen är att den exakta utformningen av en reformerad upphovsrätt och alla eventuella förändringar som behöver göras för att anpassa samhället till den reformerade upphovsrätten kommer påverkas av vilket block som är med oss om att genomdriva förändringarna. Till exempel är jag personligen negativ till kassetavgiften och andra avgifter på lagringsmedia. Men är det vad som krävs för att få det ena eller det andra blocket att acceptera en reformerad upphovsrätt ser jag det som en rimlig kompromiss. Och tyvärr så kommer vi nog få acceptera att inte få igenom exakt allt det vi vill i första taget. Realpolitik består av kompromisser, det är ett faktum som vår framtida vågmästarroll inte kommer förändra.

Min personliga förhoppning är att det i slutändan ska kunna bli en blocköverskridande lösning på hur upphovsrätten ska förändras, men för att vi ska nå dit krävs att samtliga av riksdagspartierna blir bättre på att lyssna på sina ungdomsförbund och ta till sig av de värderingar och åsikter som de yngre generationerna har i de här frågorna. Något jag sett väldigt lite av hittills.

Det är faktiskt en släng av ironi att den blockpolitik som behövs för att vi ska kunna använda oss av vår vågmästarställning för att få igenom en reformerad upphovsrätt samtidigt minskar möjligheterna till brett samförstånd till hur de konsekvenser som reformen skapar ska bemötas. Men eftersom att alternativet är att de nödvändiga reformerna kommer dröja i åtminstone trettio år till, tills dagens unga tagit över i de gamla partierna, så är det tyvärr inget som vi kan göra något åt. Vi kan helt enkelt inte vänta så länge med att stoppa det övervakningssamhälle som film och musikindustri driver fram i upphovsrättens namn.

Ratad av Helsingborgs dagblad

Jenny Maria Nilsson gav sig in i fildelningsdebatten genom ett inlägg på kultursidan i Helsingborgs dagblad. Ganska snabbt replikerade Gustav Nipe från Piratpartiet på hennes inlägg. Även Sören Sommelius skrev ett svar. Därefter svarade Jenny på bägge inläggen och har sedan beslutat sig för att lämna debatten.

För att bemöta den kritik Jenny framförde i sitt andra inlägg mot piratpartiet så beslöt jag mig för att skriva en debattartikel och se om Helsingborgs dagblads kultursidor var intresserade av att ta in den. Idag fick jag beskedet att det var de inte, då de ansåg att Piratpartiet redan fått komma till tals.

Så istället lägger jag upp min replik här. Vilket ger mig den extra möjligheten att lägga in länkar i texten. Något som jag än så länge inte sett någon debattsida i gammelmedias nätupplagor uppmuntra till. Hursomhelst. Här kommer mitt debattinlägg:

Upphovsrättens utformning är problematisk

Jenny Maria Nilsson replikerar den 21/12 mot de svar hon fått på sin artikel om Ipred som publicerades den 15/12. I förbifarten passar hon på att slänga en känga eller två på piratpartiet.

Det är uppenbart att Jenny inte är särskilt förtjust i vår politik eller våra företrädare. Det är visserligen sorgligt, men förmodligen ingenting som kan ändras på. Att Jenny väljer att kalla den argumentationsträning som vi bedriver inom partiet i syfte att stärka personer utan politisk erfarenhet när de ska konfrontera politker med årtionden av politisk erfarenhet för "papegojmetoden" visar tydligt på en nedlåtande attityd gentemot oss som politisk rörelse. Hennes påstående att det inte går att debattera mot oss på grund av denna "papegojmetod" falsifierar hon ju själv genom sina välformulerade inlägg.

Jenny menar att kärnan i hennes resonemang är följande: ett parti har problem om deras ideologiska ställningstaganden för att uppnå frihet i praktiken innebär tvång för en annan grupp som inte delar deras idéer. Jag är beredd att hålla med om den bilden, även om jag ställer mig skeptisk till användandet av ordet tvång i sammanhanget. Men Jenny har rätt i att det är problematiskt att det finns de som kommer förlora rättigheter som de har idag om vår politik genomdrivs. Hade det inte varit problematiskt hade ju ingen haft skäl till invändningar, och då är det rimligt att tro att de reformer inom upphovsrätten som vi förespråkar redan skulle ha implementerats.

Men innebär faktumet att det finns en problematik automatiskt att de reformer vi föreslår skulle vara dåliga för samhället? Är det så att enbart för att rättigheter som upphovsmännen idag kan göra anspråk på försvagas så måste man förkasta våra idéer? Mitt svar är ett tydligt nej på de frågorna.

För vad är det egentligen vi vill uppnå? Piratpartiet vill reformera upphovsrätten för att öka allmänhetens användarrättigheter, vilket får som konsekvens att upphovsmännens rättigheter minskar. Dessa rättigheter står nämligen i ett motsatsförhållande eller med andra ord: det råder en intressekonflikt.

Under vår moderna historia har upphovsmän och deras distributörer varit organiserade i olika intresseorganisationer medan användarna inte haft motsvarande företrädare. Då man inom statsvetenskapen ofta menar att det politiska utfallet är en konsekvens av olika särintressens styrkeförhållanden är det därför inte förvånande att upphovsrätten utökats i både bredd och djup. Antalet företeelser som faller under upphovsrätten har ständigt ökat och tidsramarna för upphovsrättens längd har förlängts samtidigt som definitionen av vad som ansetts vara ett intrång i upphovsrätten har skärpts. Senaste stora förändringen i Sverige skedde 2005 då privat nedladdning av upphovsrättsskyddat material kriminaliserades.

Piratpartiet menar att dena snedvridning har gått för långt. Den grundläggande insikten om att upphovsrätten måste balanseras mot användarnas intresse av att nyttja och sprida kultur har försvunnit. Redan Victor Hugo, i mycket den moderna upphovsrättens fader menade att i valet mellan författarens upphovsrätt och allmänheten alltid så skulle han alltid ta ställning för allmänhetens rätt till kunskap och information. Men idag är det perspektivet som bortblåst. Användarna har på grund av sin bristande organisering fått se sina rättigheter urholkas. Och för oss i piratpartiet är den utvecklingen betydligt mer problematisk än att upphovsmän förlorar kontrollen över spridningen om vår politik implementeras.

Politik skapar vinnare och förlorare. I konflikten mellan allmänhetens intressen och upphovsmännens så har allmänheten varit förlorare fram tills nu. Det är dags att ändra på det. Piratpartiet är övertygat om att allmänhetens användarrättigheter kan stärkas betydligt utan att det riskerar att underminera samhällets kulturproduktion. Att vissa kulturskapare och de distributörer som byggt sin ekonomiska modell på den nuvarande lagstiftningen blir förlorare i en sådan förändring må vara beklagligt, men samhällsnyttan och allmänhetens intressen väger tyngre.
Mattias Bjärnemalm
Förbundssekreterare Ung Pirat
Kandidat till Europaparlamentet för Piratpartiet

Dags för granskning

Efter att ha kommit över den initiala ovilja som Andreas Ekströms krönika i Journalisten frammanade hos mig måste jag nog erkänna att den verkar ha fått den effekt som Andreas uppenbarligen eftersträvade.

Syftet med Andreas krönika var om jag förstått honom rätt att uppmuntra andra att inte slarva med granskningen av oss eftersom Andreas ser en reell risk (jag vill kalla det möjlighet) att vi kommer nå politiska framgångar i de kommande valen.

DN missade dock helt uppmaningen om granskning och skrev en synnerligen andefattig ledare, därför blev jag väldigt förvånad när Marcus Svensson på Smålandsposten gör en i mina ögon betydligt mer nyanserad granskning. Deras ogillande av vår politik lyser visserligen igenom, men jämfört med mycket annat som våra belackare skrivit om oss måste det här helt klart anses vara inom anständighetens gränser. Bland annat refererar han till boken Kampen om kunskapen, den hittills enda vetenskapliga granskning av vår politik som jag sett.

Jag kan gladeligen rekomendera alla andra som vill granska oss att kolla upp den boken.

Teknologisk determininism?

Sammy Nordström ger sig in i arbetet med att reda ut vad vi pirater egentligen står för. Jag kommer nog få anledning att återkomma till hans inlägg i debatten senare när jag har mer tid eftersom det var ett flertal punkter jag inte höll med om, men jag vill ändå kort kommentera en bit som jag reagerade extra starkt på. Sammy skriver att en pirat är:

Teknologisk determinist
En pirat är naturligtvis en teknologisk determinist eftersom man menar att den tekniska utvecklingen och de sociala förändringar som den leder till inte går att vare sig kontrollera eller förhindra. Som pirat strävar man därför efter en samhällsutveckling som färdas i riktning med den tekniska utvecklingen istället för i kollisionskurs med den.

Jag tror att den teknologiska determinismen är den största fällan vi pirater kan gå i. Jag vet att jag själv hamnar där i en del diskussioner, vilket jag numera gör mitt yttersta för att undvika. Både tekniska utvecklingar och sociala förändringar går att styra genom politiska beslut. Att inte tro att det är möjligt är samma sak som att säga att FRA är oundvikligt eftersom den tekniska utvecklingen tagit oss dit. Den tekniska utvecklingen skapar förändrade förutsättningar vilket leder till nya politiska skiljelinjer. Men i vilken riktning vi väljer att föra samhället är fortfarande ytterst en fråga om politiska beslut.

Både statens ökade övervakning och fildelningen är sociala förändringar som möjliggjorts av den tekniska utvecklingen. Men bägge kan omintetgöras om den politiska viljan finns. Övervakningsivern kan stoppas genom en politisk mobilisering mot övervakningsivrarna i riksdagen och fildelningen (i bemärkelsen bred social företeelse) kan stoppas genom att man reglerar internets själva struktur så att ingen kommunikation kan ske mellan två datorer utan att den passerar en statlig kontrollpunkt.

Själva skälet till Piratpartiets existens är behovet av politiska beslut kring vilka implementationer av kommunikationsteknologin vi vill ska genomföras.

Allemansrätten på nätet?

Mitt konstaterande att unga visualiserar internet som en plats stärks och vidareutvecklas av Christopher Kullenbergs uppmaning att vi ska bevara internet som en ekologi. Han länkar till Marcin som målar upp internet som en djungel eller en vildvuxen äng som hotas av skövling. Bägge länkar även till den nystartade siten bevarainternet.se där Christopher dessutom utvecklar sin ekologiliknelse. På siten finns även en liknelse av internet som en skog. Det hela påminner mig om en av mina föreläsare, proffessor Eva Hemmungs Wirtén, som genomgående använde djungeln som metafor i boken Terms of Use

Jag gillar liknelsen med något organiskt och vildvuxet. Den slår an en sträng i min fantasi. Jag kan för mitt inre se denna fria och kaotiska internetskog hotas av på ena sidan profitörer som vill avverka delar av skogen och reglera hur och när man kan skörda av de frukter som växer vilt och på andra sidan paternalistiska politiker som vill stänga av de delar av skogen som är okända och därmed upplevs som hotfulla.

Det vi behöver är en allemansrätt för internet. En en rätt för alla och envar att bruka vad han eller hon finner på internet så länge det inte skadar skogen. En rätt att färdas varhelst man vill i den digitala skogen utan att hindras av stängsel eller murar. En rätt som balanseras av en skyldighet att inte skada skogen eller skövla dess resurser.

Ny webbsida för Piratstudenterna

Efter att Piratstudenterna haft otaliga fall av kraschade hemsidor och bortslarvade inloggningsuppgifter har jag tagit saker i egna händer och ordnat en ny webbsida till föreningen. Då jag inte är särskilt tekniskt bevandrad är den formad som en blogg. Förhoppningsvis ska jag kunna få övriga styrelsen inom Piratstudenterna att ta tag i den nya sidan och göra den lite mer informationsfylld än vad den är i dagsläget

Siffror från Sifo och känslosamma pirater

Piratpartiet ville undersöka hur våra chanser såg ut inför EU-valet och beställde därför en väljarsympatiundersökning från Sifo. TT fångade upp siffrorna när vi släppte dem varför siffrorna hamnat i ett vädigt stort antal olika tidningar och bloggar . Totalt sade sig var femte tillfrågad kunne tänka sig att rösta på oss i europaparlamentsvalet 2009. Vi du själv titta på undersökningen så hittar du den här.

Siffrorna i sig är bra för partiets chanser att komma in eftersom det minskar den oro som folk kan känna för att de ska rösta på ett parti som inte tar sig över spärren för att komma in. Detta inser givetvis de etablerade partierna, vilket är orsaken till att deras företrädare är snabba med att försöka svartmåla resultatet.

Precis som Christian skriver så är vårt stöd störst bland yngre personer. I gruppen 18-29 har fler svarat ja till att de tänka sig att rösta på oss än andelen som svarat nej. Det är inte alls förvånande, de yngre i samhället har i högre grad än de äldre tagit till sig internets nya möjligheter och införlivat dem i sin världssyn. Det gör att de lättare placerar sig utifrån de nya politiska skiljelinjer som den kommunikationella revolutionen har skapat.

Tittar man närmare på var de som stöder oss har sin politiska hemvisst ser vi att stödet för Piratpartiet är större hos de som vanligen skulle rösta på miljöpartiet och vänstern. Det kan givetvis tolkas på olika sätt. Klara tolkar det som ett belägg för att våra frågor alltid varit viktiga inom vänstern. Maria tycker att de som stöder oss likväl skulle kunna sägas stödja Miljöpartiet. Det är kanske inte så konstigt att företrädare för de gröna väljer en sådan tolkning, men är den rimlig?

Personligen tolkar jag det som en kritik mot vänsterpartiets och miljöpartiets EU-politik att dessa partiers sympatisörer i större utsträckning än andra är beredda att överge sitt gamla parti i EU-valet.

Zaida anser att de som säger sig kunna tänka sig stödja oss borde fråga sig vad vi tycker i en mängd andra frågor, och missar därmed vår poäng att låta bli att ta ställning i andra frågor för att kunna fokusera på den politiska skiljelinje som vi anser vara grunden för de inskränkningar i vårt demokratiska system som håller på att ske.

Men den mest intressanta reflektionen gör Niclas på bloggen Deeped. Han konstaterar krasst att Piratpartiet blivit för viktiga för att det ska vara rimligt att vi lägger vår energi på att uppröras över att en kulturjournalist skrivit en onyanserad krönika om oss.

Han syftar på den stundtals infekterade bloggdebatt som startade efter att Andreas Ekströms krönika publicerades i journalisten. I blogginlägg, kommentarer och mailkorrespondans så har Mymlan, Niclas själv, Klara, Anna, Andreas, Thomas Tvivlaren, Rick, Tyskungen, Marcus, Emma och säkerligen många fler debatterat hur piratpartiet uppfattas och hur vi beter oss på nätet.

I skrivande stund tänker jag försöka undvika att ge mig in i debatten. Mest för att jag inte haft tiden att smälta alla intryck som den givit mig. Men det jag kan säga direkt är att det är enormt uppfriskande att se sitt parti rannsakas från både insida och utsida här på nätet. Internet ger helt nya möjlighet till transparans hos de som agerar på den politiska kartan, och det gör mig stolt att vara del av en rörelse som ser detta som något positivt.

Min största oro när det gäller Piratpartiet är att vi på sikt ska bli lika navelskådande och introverta som de etablerade partierna har blivit, men debatten som varit ger mig gott hopp om att vi kan undvika att kliva i den fällan. För att vi ska lyckas med det krävs att alla ni som rör er här ute på nätet bemödar er om att granska och kritisera oss. Även om vi ibland blir en smula bitska när ni träffar en öm tå.

Piratpartiets ideologi: det liberala arvet

Det här är mitt andra inlägg som berör Piratpartiets ideologi. Det första finns här:

Piratpartiets ideologi: tre påståenden

Det liberala arvet

Francis Fukuyama skrev 1992 att historien, genom Sovjetunionens sammanbrott, hade nått slutet. Han menade att den liberala demokratin hade vunnit i och med att det inte längre fanns något annat styrelseskick som utgjorde ett trovärdigt alternativ.

Det går att diskutera Fukuyamas historiesyn. Men att den liberala demokratin har erövrat posten som dominerande politisk doktrin i västvärlden går knappast att ifrågasätta. Visserligen finns det fortfarande företrädare för marxistisk socialism, men de är förhållandevis marginaliserade på den politiska kartan. De idéer som utgör grunden inom den liberala demokratin om maktfördelning, rättstatens överordning över det politiska och behovet av att på konstitutionell nivå säkerställa att vissa individuella fri- och rättigheter inte kan kringskäras av politiska beslut har accepterats och införlivats i så gott som samtliga politiska strömningar i dagens samhälle.

Det är viktigt att poängtera att liberal i det här sammanhanget inte ska sammanblandas med liberalism. Den liberala demokratin är ett fundament även inom socialdemokraterna, miljöpartiet och (numera) vänsterpartiet. Att stötta sig på de idéer som utgör den liberala demokratin kan därmed inte sägas vara en vänster-högerfråga.

Värt att notera är dock att de socialistiska rörelserna vänster om vänsterpartiet däremot brukar benämna den liberala demokratin som borglig demokrati, eftersom de menar att den är ett system för de styrande att säkerställa att de kan behålla makten, vilket är förklaringen till att det från deras politiska perspektiv blir logiskt att klassificera piratpartiet som ett borgligt parti. De använder sig helt enkelt av en annan referensram än samhället i övrigt.

I grund och botten är det alltså faktumet att frågan om huruvida en liberal demokrati är det bästa möjliga statsskicket inte längre är politiskt intressant, som gör att Fukuyama ansåg att historien hade nått sitt slut. Den liberala demokratin hade blivit den sista syntesen. Fukuyama menade att det inte längre skulle vara konflikten mellan olika politiska system som skulle driva på samhällsutvecklingen. De politiska striderna hade flyttat vidare till att behandla innehållet snarare än formen för demokratin.

Problemet för den liberala demokratin är att när det inte längre finns något alternativt system att jämföras med så skärskådas inte längre det egna systemet. Detta har lett till att en urgröpning av själva grunden i den liberala demokratin kunnat ske utan särskilt mycket ifrågasättande. När människor inte längre känt att de fri- och rättigheter de kämpat för att säkerställa sig är under hot har de låtit den stat som skulle stå som garant för dessa rättigheter bli den som monterat ner dem.

Piratpartiet då?
Piratpartiets patos för frågor som rör rättssäkerhet och personlig integritet ska inte ses som ett uttryck för en idé som är unik för piratideologin. Idén återfinns både inom den borgliga liberalismen, hos socialdemokraternas socialliberalism, i miljöpartiets gröna ideologi och hos de frihetliga vänstermänniskornas idéer. Skillnaden är att de andra partierna varit benägna att kompromissa med sina ideal för att uppnå andra politiska mål och för att tillgodose politiska påtryckningar från olika särintressen.

Piraternas intresse för, och insikt i, hur den kommunikationella revolutionen skapat förändrade förutsättningar i samhället gjorde däremot att vi väldigt snabbt insåg att en urholkning av den liberala demokratin pågick. Den frihet som informationssamhället möjliggjorde hade skapat en politisk motreaktion från vissa politiska grupperingar och bolag som ville säkerställa sin kontroll över kommunikationen. Möjligheten till större frihet blev därmed ett incitament till att inskränka friheten, och därmed demokratin.

Således ska piratpartiets fokus på integritetsfrågor ses som en konsekvens av att de värderingar som ligger till grund för den liberala demokratin blivit politiskt allmängods och inbäddat i majoritetens samhällssyn. Att piratpartiet slåss för den liberala demokratin beror på att vi är övertygade om att den hotas av intressen som ser sitt informationsmonopol urholkas. Men att vi slåss för det demokratiska samhälle som vi uppfattar som det enda legitima styrelseskicket gör oss faktiskt inte till pirater, det gör oss till demokratiförespråkare.

Att vi sedan driver frågan hårdare än något annat politisk parti just nu är beklagligt, men en logisk följd av att de inte i samma utsträckning som vi inser hur informationssamhället ställer demokratin inför nya prövningar. Och att de i högre utstäckning än oss blivit en del av systemet och därmed börjat se till systemets bästa före det bästa för dem som systemet är skapat att tjäna.

Kan man vara pirat utan att vara för den liberala demokratin?
Till skillnad från många av mina piratkolleger är jag benägen att svara ja på den frågan. Däremot anser jag det vara omöjligt att dela piratpartiets samhällssyn utan att samtidigt förespråka den liberala demokratin.

Synen på att informationssamhällets framväxt förändrat både de politiska förutsättningarna och människornas förutsättningar att förhålla sig till kunskap och kultur gör oss till pirater.

Vår vilja att använda oss av denna insikt för att säkra att den kommunikationella revolutionen inte leder till att den liberala demokratin raseras inifrån gör oss till piratpartister.

För att förstå distinktionen så bör man förställa sig att piratpartiets ideologi baseras på två fundament som verkar i en form av växelverkan. Det ena är piratideologin och det andra är den liberala demokratin.

Det liberala arvet färgar vår syn på hur informationssamhället bör vara (demokratiskt, öppet, fritt) och vår förståelse för hur informationssamhället fungerar färgar vår bild av hur det demokratiska systemet fungerar idag. Bilden av hur demokratin fungerar idag skapar sedan en upplevelse av att det behövs förändringar för att säkra demokratin i framtiden, och vår piratideologi utgör grunden för vilka förändringar vi anser behöver göras för att säkra den liberala demokratin.

Schematiskt går de två ideerna att separera och analysera, och bägge kan var för sig förekomma i andra sammanhang, men inom piratpartiet har bägge idéerna internaliserats till den grad att de även för oss själva ofta upplevs som oseparerbara.

Andreas Ekström verkar mest intresserad av smutskastning

Andreas Ekström skriver en ganska aggressiv krönika i Journalisten där han försöker misstänkliggöra Piratpartiet genom att likna oss vid Ny demokrati. Det är givetvis hans fulla rätt att ifrågasätta oss, men det hade varit trevligt om han velat underbygga sina påståenden med lite källor.

Vad är det då som Andreas anser att vi har gemensamt med Ny Demokrati? Jag kommer nedan gå igenom punkt för punkt de likheter som han lyfter fram:

1. Folklighetselitismen. Anspråket att se och förstå saker som andra ännu inte förstår.

Jag måste börja med att påpeka att jag inte riktigt känner igen begreppet folklighetselitism, så just den biten kan faktiskt inte bemöta. När det gäller att vi anser oss se och förstå saker som andra inte förstår så skulle man nog kunna hävda att det till viss del stämmer. Problemet är väl snarast att det även stämmer in på alla andra politiska partier också. Alla politiska rörelser försöker förstå och förklara verkligheten för att sedan föreslå en politik som ligger i linje med den förståelsen. Här är vi inte mer lika Ny demokrati än något annat politiskt parti.

2. Den gränslösa populismen.

Det här har Andreas fått helt om bakfoten. Piratpartiet är ytterst tydligt med att vår politik är avgränsad till ett par snäva fokusområden. Det är allt annat än gränslöst. När det gäller populism är det en typisk beskyllning gentemot nya politiska strömningar. I betydelsen att vi hävdar att det finns en klyfta mellan dagens riksdagspartier och befolkningen så stämmer beskyllningen om populism, men i betydelsen att vi skulle föreslå förenklade lösningar på politiska problem stämmer den inte alls.

3. Hån och förakt som metod för att möta motstånd.

Här vore det trevligt med någon form av källhänvisning som går att bemöta. Jag tvivlar på att det förekommit mer hån och förakt från oss inom Piratpartiet gentemot våra motståndare än vad det förekommit från våra motståndare gentemot oss. Skulle jag vara mindre storsint lagd skulle jag till exempel kunna peka på att Andreas eget raljerande där han menar att vår enda politiska fråga skulle vara att "gratis är gott" har en inte ringa grad av hånfullet och nedlåtenhet i sig.

4. Den totala avsaknaden av politisk helhetssyn.

Kan man ha en delvis avsaknad av politisk helhetssyn? Piratpartiet saknar ett heltäckande politiskt program, men inom våra fokusområden skulle jag nog vilja hävda att vi har en betydligt mer heltäckande syn än något av de politiska alternativen. Det är en avvägning som man måste göra om man ska stödja oss.

5. Vulgärestetiken.

Jag har faktiskt ingen aning om vad Andreas menar med det här. Så tills han tagit sig tid att utveckla den här punkten får jag nog tyvärr passa med mitt svar.

6. Den konsekvensfria politiken. Förändringar ska drivas igenom utan analys av effekterna.

Vi har riksdagspartier som vill driva igenom FRA, Ipred och Datalgaringdirektivet utan att varken analysera behov eller konsekvenser. Vi har Piratpartiet som pekar på studie efter studie som visar att fildelningen inte skadar kultursektorn och att ökad statlig övervakning leder till ett mindre fritt debattklimat. Vi pratar även om att digitaliseringen har gjort att kostnaden för exemplarframställning närmat sig noll vilket ställer krav på strukturomvandlingar i distributionsindustrin. Vem är det egentligen som saknar analys?

7. Företrädarna. Två tveksamma frifräsargrabbar av besserwissertyp, lite olika på ytan men i själva verket mycket lika.

Det där ser jag mest som personangrepp på Christian och Rick. Men framför allt så missar Andreas här en viktig poäng. I Ny demokrati fanns inga andra profiler än just Ian och Bert, inom Piratpartiet har vi flera företrädare som sticker ut och som är med och formar partiets politik. I listan till höger finns länkar till över femtio piratpartisters bloggar som alla i större eller mindre utsträckning deltar i partiets ständiga dialog kring våra frågor. En dialog som dessutom sker helt öppet.

8. Deras following, som såvitt jag kan bedöma huvudsakligen är proselyter som för första gången besjälas av en politisk fråga, och därför agerar med samma enögdhet och samma besatta enfrågeperspektiv på tillvaron som sina företrädare.

Om man kapar bort det förolämpande slutet och går till att titta på själva påståendet om att vi Piratpartister skulle vara nykonverterade så stämmer det till viss del. Piratrörelsen är en ny politisk rörelse och som sådan så faller det naturligt att samtliga inom rörelsen är nyanslutna (det går helt enkelt inte att ansluta sig till en rörelse innan den skapats), och det stämmer även att flertalet av oss inte har en bakgrund inom politiken.

Men låt oss ny göra ett test. Ta exakt samma påståenden som Andreas lagt fram om Piratpartiet och applicera på miljöpartiet när de var nya, eller kristdemokraterna. Eller applicera dem på Svenska arbetarpartiet för hundra år sedan. Om man räknar bort förolämpningarna stämmer de flesta punkterna in även i de fallen. Det Andreas beskriver är nämligen ingenting som är unikt för Ny demokrati utan snarare karaktärsdrag som är gemensamma för alla nya politiska rörelser.

Andreas ställer även en rad frågor om partiet som jag tänkte försöka besvara:

Vilka är Piratpartiets planer vad det gäller politik som inte rör upphovsrätten?

Piratpartiet tar ställning i frågor som rör upphovsrätt, patent och personlig integritet. Inom övriga politiska områden planerar vi att följa en vågmästarstrategi.

Hur ser partiets finansiering ut?

Piratpartiet finansieras genom donationer. Främst genom kampanjen Guldpirat.

Vilka är deras företrädare, egentligen?

Partiet har en styrelse som har det yttersta ansvaret för partiet mellan årsmötena. Inför valet till Europaparlamentet har vi även en lista med våra EU-kandidater. Mer om oss kan man läsa sig till på våra bloggar, eller varför inte fråga oss?

Var befinner sig partiet på höger/vänster-skalan?

Piratpartiet går inte att applicera på höger-vänsterskalan. Den kommunikationella revolutionen har skapat nya politiska skiljelinjer som gör andra frågor aktuella än de som de gamla partierna har positionerat sig kring.

Skulle partiet stötta en alliansregering eller en vänsterregering?

Partiet kommer stötta det block där vi får mest gehör för våra frågor.

Jag hoppas att mina svar är till belåtenhet. Vill ni veta mer så kan ni alltid fråga i kommentarerna. Jag svarar gladeligen på alla frågor om Piratpartiet och våra förehavanden. Jag ska kanske även passa på att tipsa om att även Anna Troberg har bemött Andreas påståenden om Piratpartiet.

Karl Sigfrids två ansikten

Ärligt talat så blir jag inte riktigt klok på Karl Sigfrid. När han får skriva fritt, som i expressen igår, så presterar han fantastiska artiklar som tydligt sätter fingret på problemen med den samhällsutveckling mot ett kontrollsamhälle som sker. Men när han ska rösta i riksdagen så viker han sig för partilinjen i de frågor som rimligen borde ligga honom varmast om hjärtat.

Jag tror att Karl Sigfrids stora problem är att han hamnat i riksdagen. Som moderat politiker i ett läge där moderaterna satt i opposition och var tvungna att faktiskt reflektera över sin politik skulle han, med sin kunskap om de här frågorna, kunna påverka partiets politik genom sina välformulerade artiklar. Men som riksdagsledamot i en borglig allians vars främsta syfte är att få bestämma, och endast i undantagsfall reflekterar över vad de bestämmer så reduceras hans roll till att bli en irriterande osäkerhetsfaktor för den moderata gruppen. Och som sådan blir hans inflytande över politiken nära noll. Dessutom förlorar han trovädigheten hos de som egentligen delar hans åsikter.

för den som bor i Göteborgsområdet och vill protestera mot övervakningssamhället kan jag tipsa om demostrationen som kommer att hållas den 10:e januari.

För den som vill säkerställa att utvecklingen mot övervakningssamhället stoppas kan jag även rekomendera en röst på Piratpartiet i EU-valet 2009.

Piratpartiets ideologi: tre påståenden

Det verkar som om det har blivit dags för oss i piratpartiet att försöka få på pränt just de där grundvärderingarna som förenar oss för att på så sätt kunna visa exakt vilka grundläggande värderingar som utgör stommen för den spirande piratideologin. Ett antal inlägg har skrivits av olika personer kring det här tidigare, varav vissa stycken är värda att lyfta fram som en bakgrund till det här inlägget:

Med denna nyvunna insikt kan man undra vad det kommer bli för politisk ideologi utav piratrörelsen. Piratpartiets utformning som den ser ut idag ser jag nämligen bara som en del av piratrörelsens första fas och att vi i framtiden kommer se en mer heltäckande ideologi med de värderingar som piratpartiet har idag som utgångspunkt. Vi pratar alltså om en helt ny politisk ideologi som inte utgår ifrån de traditionella värderingar som hittills huserat på den politiska arenan. Kanske vi kommer kalla det piratism?
ur: Sammy Nordström: Demokrati 2.0

Om ideologi består av en gemensam världsbild och idealsamhälle med gemensamma värderingar, en viss tolkning av politiska händelseförlopp, och vissa gemensamma föreskrivna lösningar på problemen man ser; isåfall färgas varje dag på “forumet” av ideologiska diskussioner! Den är inte formulerad eller tydligt avgränsad, men den ligger ändå som ett täcke över piratrörelsen.
ur: Simon Rosenqvist: Nästa steg för piratpartiet?

Vad är det egentligen för informationssamhälle som vi vill skapa? Ofta när jag pratar med aktiva pirater runt om i partiet så tycker jag mig märka att det finns en tanke någonstans om hur ett fungerande informationssamhälle bör se ut. Att det kräver en helt annan syn på immaterialrätt är vi till exempel helt överens om. Men än så länge så har ingen lyckats formulera tanken i ord på ett sådant sätt att vi alla känner igen oss. Är det ens möjligt att göra det?
ur: Mattias Bjärnemalm: Piratpartiet Pionjärerna?

Piratideologin går inte att förstå i termer av tidigare politiska skiljelinjer. Vi pratar om informationsetik, om gränsdragning mellan privat och publik information, om kunskaps- och kulturincitament, om dupliceringsinfrastrukturer som är en samhällsutvecklingskatalysator i klass med tryckpressen, om det psykologiska och kollektiva behovet av ett privatliv i ett informationsinfrastrukturellt överflöd, om nya ekonomiska brister och överflöd när information kan dupliceras till nollkostnad, om att insamlad information alltid läcker och konsekvenserna av det, om fri programvara som en politisk demokratikatalysator, och mycket annat. Nya politiska skiljelinjer har redan uppstått och statsvetarforskare har noterat dem.
ur: Rick Falkvinge: Piratpartiets ideologi

Ett betydligt svagare inlägg på samma område är Ricks: Piratpartiets fyra rättigheter som jag visserligen tycker har en del intressanta poänger men som inte riktigt lyckas förmedla det jag upplever som piratpartiets ideologiska kärna. Det finns för övrigt en tråd på vår forum där just ideologifrågan diskuteras. Bara faktumet att tråden finns där, på ett forum som alla kan läsa är enligt mig ett resultat av den ideologi som förenar oss men som vi inte lyckas sätta fingret på.

Mitt försök till att strukturera upp vår ideologi tar sin utgångspunkt i tre påståenden:

• Informationssamhället skapar nya politiska skiljelinjer
• Att dela med sig av kultur och kunskap fyller ett mänskligt behov
• Nätet är en plats

Jag tror nämligen att det är på det här sättet, genom att identifiera påståenden om hur världen fungerar som vi kan vara överens om, som vi kan förlösa en ideologi ur våra politiska principer. Frågan blir då om vi är överens om de här påståendena, och om de är relevanta. Låt mig ta dem i tur och ordning

Informationssamhället skapar nya politiska skiljelinjer
Här lutar jag mig mot Ulf Bjerelds och Marie Demkers bok: kampen om kunskapen. De menar att tidigare politiska rörelser alla har sitt ursprung i någon av de politiska skiljelinjerna centrum-periferi, kyrka-stat, stad-landsbyggd och arbete-kapital. De två förstnämda har sitt ursprung i den nationella revolutionen och de två sistnämda i den industriella revolutionen. Vidare menar de att samhället håller på att genomgå en kommunikationell revolution som skapar två nya skiljelinjer: kunskap-marknad och transnationella nätverk-nationalstat. Centralt i dessa skiljelinjer är kampen om kunskapens innehåll, kampen om rätten till kunskap och kampen om kunskapens räckvidd.

Piratrörelsen har enligt författarna formerat sig längs skiljelinjen kunskap-marknad utifrån konflikten rätten till kunskap, som handlar om huruvida kunskap är en handelsvara eller en rättighet. Jag skulle vilja göra tillägget att kunskap i alla avseenden kan bytas ut mot begreppet kultur i de här sammanhangen.

Jag tror inte att vi ska gå allt för djupt i exakt vad kunskap eller kultur är, för där vet jag inte om vi är eniga. Däremot så är jag övertygad om att vi är eniga kring att det är just konflikten mellan medborgarnas rätt till kunskap/kultur och marknadsaktörernas intresse av att behålla det distributionsmonopol som immaterialrätten möjliggör som är den centrala i det som är nytt i piratrörelsens politik och att detta är en ny politisk skiljelinje som aktualiserats av teknikutvecklingen inom kommunikationsteknologin. Dessutom tror jag att vi är eniga om att insikten om detta är relevant för att förstå Piratpartiet och vår politik.

Att dela med sig av kultur och kunskap fyller ett mänskligt behov
Hur samhället ska förhålla sig till människans drifter och behov kan man ha väldigt olika uppfattningar om. Att människan har ett antal behov som den vill tillfredsställa är däremot allmänt vedertaget. Vi pirater menar att det finns ett behov hos människan att dela med sig av kultur och kunskap. Människor som upplever något eller lär sig något vill föra detta vidare. Det är en del av, eller kanske rent av grunden i, att människan är en social varelse. Alla försök att låsa in kultur och kunskap går emot den driften, och människor kommer därför försöka kringgå alla sådana restriktioner. Det innebär kanske inte automatiskt att alla sådana begränsningar är av ondo, men det innebär att när staten vill göra en inskränkning av människors möjlighet att sprida kunskap och kultur så ligger det på staten att rättfärdiga den inskränkningen för medborgarna. Och om inskränkningen saknar medborgarnas stöd är den orättfärdig.

Nätet är en plats
Detta påstående har jag skrivit om tidigare. Här menar jag givetvis inte att internet är en fysisk plats, eller ens en virtuell plats i ordets egentliga bemärkelse. Det jag menar är att för att konceptualisera internet så är den mest träffande jämförelsen att se det som en plats. Man går ut på nätet, man träffar folk på nätet, man hittar information på nätet.
För pirater är inte nätet enbart en plats. Det är en gemensam plats, som vi måste skydda från inhägnad och kontroll. Nätet är fortfarande mestadels orörd natur, men den hotas från två håll. Dels från de marknadsaktörer som vill kontrollera innehållet på nätet, och dels från staten som vill kontrollera och övervaka vår sysselsättning på nätet.

Kontrollsamhället då, och rättssäkerheten?
Det är alldeles tydligt att piratpartiet värnar om rättssäkerhet, yttrandefrihet och ett öppet samhälle fritt från övervakning. Det är även tydligt att vi ser dessa principer hotade på nätet. Däremot skulle jag vilja hävda att dessa frågorna inte är unika för piratideologin och därmed inte bör inkluderas när vi försöker bena ut hur den ideologin är uppbyggd. Istället så bör de frågorna förstås som ett tankegods som vi har ärvt från den liberala tanketraditionen som ligger till grund för den parlamentariska demokratin och som återfinns mer eller mindre uttalad inom flertalet politiska ideologier. Jag kommer få anledning att återkomma till det arvet i nästa inlägg om piratpartiets ideologi.

Ideologiska pirater?

För de som inte har läst Ricks inlägg om hur nya ideologier växer fram kan jag rekomendera den starkt. Jag har dock vissa invändningar mot hans beskrivning av piratpartiets ideologi. Rick skriver att "Piratpartiet har en mycket genomarbetad ideologi som är en del av en global underströmning". Att piratpartiet är en del av den transantionella underströmningen som piratrörelsen utgör håller jag helt och hållet med om. Däremot håller jag inte med om att piratpartiet har en mycket genomarbetad ideologi.

Piratpartiets ideologi håller på att formas och omformas just nu och är långt ifrån att vara en genomarbetad slutprodukt.

Piratpartiets blogghegemoni och pragmatism

Genom en inlänk hittade jag till en blogg som verkar ha tagit det på sig själv att kritisera piratpartiet och piratrörelsen i stort inifrån. När jag först läste inlägget som länkade till mig blev jag en smula fundersam eftersom inlägget till sörre delen handlade om Spotify, en företeelse som jag över huvud taget inte har skrivit om. Men i slutet av inlägget fanns ett kort stycke om piratpartiet som fångade mitt intresse:

Bloggarna måste motarbeta den centralisering av åsikter som sker från bloggar knutna till Piratpartiet. För att bloggosfären ska vara vital och nämnda parti intressant måste åsikter på bloggarna skapas mer decentralt - “konsensus är ju döden för ett resonemang” (Ingvar Storm, i Spanarna, 34:06 in i programmet). Bloggtroposfären måste tänka och skapa mer självständigt, inte följa bloggexosfärens minsta vink. Att copypejsta Falkvinges bloggpostar är inte bra, det är det däremot att länka till dom. Att hajpa och lyssna på musik från Spotify är inte bra, det är det däremot att seeda din favoritskiva via BitTorrent.

Personligen tvivlar jag starkt på att det sker en centralisering av åsikter genom bloggar knutna till oss i piratpartiet. Det är ganska uppenbart att vi har en del väldigt inflytelserika bloggare inom partiet som får stort genomslag när de skriver saker. Men samtidigt så står andra tunga piratbloggare tydligt utanför partiet.

När det sedan gäller att klippa in en text från Rick blogg, som ju jag är en av de skyldiga till, så skulle jag bestämt vilja hävda att det måste sättas i ett sammanhang och inte kan generaliseras huruvida det är bra eller dåligt. Den här specifika texten var en rekryteringstext, uttalat skriven för att spridas i sitt rådande skick. Från det perspektivet blir det fullt naturligt att kopiera in den i min egen blogg. Att slentrianmässigt kopiera in andras texter däremot är en helt annan sak. Och där ser jag inte någon skillnad mellan att kopiera in texter och att länka in texter. Det är enligt mig lika illa att slentrianmässigt länka till en annans alla bloggposter utan att reflektera över innehållet som att kopiera in texter utan reflektion.

Nästa inlägg hos hannes som fångade mitt intresse handlade om vad han kallar piratpartiets otillräckliga pragmatism. Här gör hannes en indelning av piratrörelsen i de tre grupperna pragmatister, teoretiker och aktivister. Sedan klassas piratpartiet in som pragmatister utan någon större problematisering kring varför vi landar i den kategorin:

Jag såg först Feef som en representant för den pragmatiska piratrörelsen, med Piratpartiet i spetsen. Pragmatikerna vill uppnå förändring omedelbums, och alla medel tycks vara tillåtna. All publicitet anses vara bra publicitet (tydliggjort av att Piratpartiet publicerar en länk till allt som skrivs om partiet på sin hemsida). Ett argument anses hålla så länge det står oemotsagt (exempelvis Ipreddebattens idé om att du inte kommer kunna skaffa ett juridiskt ombud om dina bankkonton är frysta, “fakta” som känns lite väl snabbt accepterad). Argument anses starkare om de talar till människors känslor (värna integriteten!) än till deras intellekt. Det är säkert helt rätt strategi för Piratpartiet, men oberoende bloggare bör vara försiktiga med att snällt vidarebefordra all idéer som strömmar ur den apparaten. Intern kritik är viktig och vackrast är om den utövas offentligt.

Personligen är jag tveksam till om det är rimligt att trycka in hela piratpartiet i en och samma grupp. Jag ser värdet i att göra en schematisk uppdelning mellan de tre grupperna, och jag kan se att piratpartiet, som företeelse, är ett uttryck för den pragmatiska sidan inom piratrörelsen. Men det i sig gör inte att man kan definiera piratpartiet som enbart pragmatiskt, och framför allt inte att man kan definiera de människor som utgör partiets aktiva som enbart pragmatiska eller ens främst pragmatiska.

Det pågår just nu en tydlig debatt inom piratpartiet, dels på partiets forum och dels på medlemmarnas bloggar, om hur piratpartiets gemensamma ideologi ser ut och om det ens kan sägas finnas en sådan (jag kommer återkomma mer till den diskussionen i framtida poster). Jag skulle vilja hävda att den diskussionen är ett uttryck för den teoretiska piratrörelsen. Samtidigt så är väldigt många inom partiet engagerade i en rad olika projekt som lämpligast klassas som aktivism. På samma sätt kan företrädare för piratebays olika framträdanden i debattprogram ses som utslag för pragmatism, även om trackern som sådan givetvis bör klassas som aktivism

Så min slutsats blir att distinktionen mellan pragmatism, teoretiker och aktivism är en bra kategorisering när man ska förklara olika handlingar, men mindre tillämpbar som en klassifikation av olika grupper inom piratrörelsen.

Men låt oss gå tillbaka till Hannes beskrivning av pragmatikerna. Han menar att de vill att saker ska hända bums, vilket jag inte riktigt ser något stöd för. Framför allt inte om man tittar på piratpartiet. Givetvis finns det en retorisk vinst i att tala om att förändring bör ske nu och att väntan enbart kommer förvärra den rådande situationen, men det är tydligt att vi byggt upp en organisation för att kunna finnas kvar under en lång omställningsperiod. Ett tydligt bevis för det är till exempel den energi som vi lagt ner på att bygga upp Ung Pirat.

Vidare tolkar han partiets beslut att publicera allt som skrivs om oss som ett bevis för att vi anser att all publicitet är bra publicitet. Själv tolkar jag det som ett utslag för åsikten att informationsspridning har ett värde i sig, och att principen om att information bör spridas är viktigare än de taktiska resonemang som kan föranleda att man väljer bort att visa upp negativt vinklade artiklar.

Jag ställer mig även tveksam till påståendet om att argument skulle anses starkare om de talar till folks känslor än till deras intellekt. Jag ser ite behovet av att skapa en sådan dikotomi. För att påverka folk och få dem att faktiskt agera (genom att bli medlem, engagera sig i partiet eller genom att rösta på oss) krävs både känsloargument och rationella sakargument.

Slutligen anser jag att det givetvis är bra att granska piratpartiet, att bloggare, oavsett om de är aktiva piratpartister eller oberoende, ska vara lika kritiska till det som vi piratpartister som de är till andra informationskällor och att Hannes har helt rätt i att piratpartiet mår bra av att den interna kritiken sker offentligt. Vilket jag även anser sker till stor del i dagsläget.

Namnbyte

Efter att inspirerats av Tobias så började jag fundera på om inte "Samtidigt i Uppsala" började kännas överspelat som namn på bloggen. Framför allt som den största delen av mina inlägg handlat om piratpartiet och EU.

Så det blev att börja klura på vad jag skulle kalla min blogg. En hel del mer eller mindre lämpliga idéer dök upp i mitt huvud, men till slut kom jag fram till att jag inte behöver kalla min blogg för något speciellt. Så från och med nu heter min blogg kort och gott "Mattias Bjärnemalm".

kan man ifrågasätta piratpartiet?

Hanna Wagenius skriver i ett inlägg att hon anser att det är viktigt att ifrågasätta piratpartiet, vilket jag helt instämmer i, och att vi är opålitliga, vilket jag inte instämmer i. Hon utvecklar det senare påståendet såhär:

Min tes är alltså att Piratpartiet visserligen har bra ståndpunkter i sina kärnfrågor, men att man inte kan vara säker på vad de gör för att få igenom dem. Kort sagt, de är en smula opålitliga.
[...]
Piratpartiet, som ju inte har en ideologisk ståndpunkt, kan göra lite vad fan de vill. De kan inte anklagas för att bryta några principer när de inte har några.

Jag skulle vilja hävda att hennes resonemang bottnar i ett feltänk. Hanna är liberal, och en ganska övertygad sådan. Det gör att hon ser kopplingen till en etablerad ideologitradition som en garant för principer. Således blir vi pirater, som inte tillhör någon av de gamla ideologierna, principlösa i Hannas värld.

Men då missar hon helt att vi faktiskt definierar våra frågor i ett principprogram, och att vi i vår vågmästarstrategi tydligt redogör för hur vi kommer hantera att vi får politiskt manöverutrymme. Skulle vi inte följa de principer och den politiska strategi vi kommit överens om inom partiet skulle jag instämma i att vi skulle vara opålitligta. Men jag har inte sett något som skulle antyda att det fanns sådana tankar hos någon som är aktiv i partiet, och eftersom en sådan trolöshet tveklöst skulle straffa sig kan jag inte heller se någon reell risk att så skulle ske.

Hanna skriver även i ett tidigare inlägg om piratpartiets opålitlighet:

Ett parti, där socialister såväl som liberaler finns representerade, är ett parti utan ideologi. Och ett parti utan ideologi är opålitligt.

Om man instämmer i det påståendet så blir det oundvikligen så att man måste klassa alla partier som inte baseras på en ideologi som opålitliga. Själv håller jag inte alls med om Hannas påstående utan menar att avsaknaden av en ideologi inte gör ett parti opålitligt så länge partiet tydligt presenterar hur det planerar att handla i olika situationer.

Det jag tror Hanna egentligen störs av är att hon upplever oss som oberäkneliga. Hon vet helt enkelt inte vilken politik vi kommer stödja i de områdena där vi inte tagit ställning. Det är givetvis en fullt rimlig kritik att vårt principprogram är begränsat till ett par avsnävade fokusområden och att det inte i förhand går att veta vilket block vi kommer stöda. Men för att smalas som en politisk rörelse var och är en avgränsning viktig, och oberäkneligheten är nödvändig för att vi över huvud taget ska ha ett utrymme att spela ut blocken mot varandra.

Anser man att andra frågor är så pass mycket viktigare än de som vi inom piratpartiet fokuserar på och att det finns stora skiljelinjer mellan blocken i de frågorna så är det faktiskt bättre att lägga sin röst på ett parti som man tror har större möjlighet att företräda ens intressen i de frågorna.

Slutligen vill jag bara tillägga att jag instämmer helt i Hannas slutkläm:

Att man vågar titta kritiskt på Piratpartiet innebär snarare att man tar dem på allvar - och inser att det vore lika allvarligt om de växte fast vid makten som om någon annan gör det.

Piratpartiet ska helt klart granskas. Alla politiska organisationer bör underkastas allmänhetens granskning och där är inte piratpartiet något undantag. Personligen är jag övertygad om att vi kommer klara den granskningen väldigt bra.

En gnutta datalagring någon?

Så har det blivit dags för Sverige att implementera datalagringsdirektivet, den lag som Bodström lyckades driva igenom i EU. Rasmus kommenterar hur politikerna dessutom lyckas ta bort fokuset från lagen som sådan genom att förstora en i grunden bagatellartad skiljelinje om längden på lagringstiden. Den egentliga frågan är givetvis om det är rimligt att över huvud taget implementera det här direktivet eller om direktivet rentav är oförenligt med vår rättstradition och grundlag.

Rick gör en informativ sammanställning av vad lagen innebär, och Johanna har samlat citat från Ask under den tiden då hon tillhörde oppositionen. Det ska bli intressant att se vilket nyspråk som kommer krävas av henne för att kunna tala för en lag som hon tidigare så tydligt tagit avstånd ifrån.

Det enda rimliga är givetvis att inte implementera det här direktivet och ta strid för det i EG-domstolen. Allt annat är enbart ryggradslöst från våra folkvalda i regering och riksdag. Hur många tror att det är så det kommer gå? Själv satsar jag nog tyvärr mina pengar på att våra folkvalda kommer gå på den ryggradslösa linjen.

Dagens lästips

Det ser ut att bli ytterliggare en medialt bra dag för piratpartiet. PC för Alla har gjort en intervju med Rick om Ipred-lagen där han redogör väldigt bra för hur det inte fått några effekter på omfattningen av den illegala fildelning när Finland infört sin version av lagen och i Nya Wermlands-Tidningen finns en artikel där statsvetaren Henric Barkman konstaterar att vår politik inte passar in på höger-vänsterskalan. Något vi konstaterade redan när partiet bildades.

Rosemari Södergren skriver förresten på kulturbloggen att de gamla partierna har saker att lära av oss pirater. Det är vår förmåga att engagera unga människor att delta i det politiska arbetet som hon anser att de gamla partierna behöver kopiera. Dessvärre tror jag inte de kommer lyckas då de verkar vara oförmögna att fånga upp de frågor som berör dagens ungdomar. Rosmari konstaterar att "ett samhälle behöver partier som har en politik för arbete, en politik för skolor, en politik för sjukvård, en politik för transporter och kollektivtrafik, för miljöfrågor, …". Men det har vi ju redan. Vi har sju sådana partier, och de lär inte försvinna över en natt. Däremot kommer de få acceptera att trängas på det politiska fältet med oss pirater, vilket givetvis kommer minska deras utrymme. Men det behövs om våra frågor ska få det utrymme som de förtjänar. Vilket även Rosmari borde instämma i.

Piratpartiets EU-lista fastställd

Som jag skrivit tidigare så kandiderar jag till EU-parlamentet för piratpartiet. Nu i helgen spikade vi vår lista, och jag hamnade på tredje plats. Efter att ha blivit inspirerad av Daniel Nyström så tänkte jag att jag skulle presentera hela listan här på min blogg:

1. Christian Engström, f. 1960, Nacka
2. Amelia Andersdotter, f. 1987, Lund
3. Mattias Bjärnemalm, f. 1979, Uppsala
4. Anna Troberg, f. 1974, Järfälla
5. Rickard Olsson, f. 1967, Östersund
6. Rick Falkvinge, f. 1972, Sollentuna
7. Anna Svensson, f. 1980, Norrköping
8. Gustav Nipe, f. 1988, Malmö
9. Johanna Julén, f. 1980, Västerås
10. Björn Felten, f. 1948, Säve
11. Malin Littorin Ferm, f. 1990, Vällingby
12. Jan Lindgren, f. 1979, Enskede
13. Ellen Söderberg, f. 1991, Malmö
14. Andreas Larsson, f. 1983, Rättvik
15. Camilla Westrin, f. 1983, Umeå
16. Snild Dolkow, f. 1986, Lund
17. Daniel Nyström, f. 1983, Tyresö
18. C Magnus Berglund, f. 1962, Karlstad
19. Sandra Grosse, f. 1990, Helsingborg
20. Mikael Nordfeldth, f. 1987, Umeå

Jag har länkat till de bloggar jag har koll på. Har jag missat någon så hojta till.

Det kan ju även nämnas igen att Ulf Bjereld fått sällskap av ytterliggare en statsvetare om att påpeka att vi pirater har goda chanser att slå oss in i EU-parlamentet. Den här gången är det valforskaren Henric Oscarsson som menar att vi genom att knyta FRA- och Ipredfrågorna till en kritik av hur EU fungerar kan nå unga väljare och därmed få det stöd vi behöver för att ta oss in i parlamentet.

Jag tror att det är en god iaktagelse och den ligger även i linje med de strategier vi diskuterar inom partiet när det gäller vår EU-valrörelse. Piratpartiet går in i valrörelsen med våra frågor högaktuella, ett ökande medlemsantal och ett ungdomsförbund som börjar få en allt starkare organisation runt om i landet. Det vore märkligt om det inte gav avtryck i valresultatet.

En nobel fest

imorgon bär det av till Stockholm och Nobelfesten. Av någon märklig anledning frågar alla mig om jag är nervös, så även journalisten från UNT. Jag kanske borde vara nervös? Men jag känner mig ganska lugn. Jag har varit och övat intåg och uttåg med standaret. Fracken är hel och ren. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska vara nervös över.

Men jag är enormt förväntansfull. Jag gillar pompiga fester och traditionella ceremonier. Och jag räknar med att Nobelfesten kommer vara bägge de sakerna.

Piratpartiet och medlemmarna

Jag skrev igår att Piratpartiet gynnas av en enad opposition. Idag så skriver Svenska dagbladet att vi gynnas av IPRED. Det verkar som om det mesta gynnar oss just nu vilket jag givetvis är den siste att beklaga. Piratpartiet behövs, och precis som statsvetaren Henric Oscarsson säger i artikeln i svenskan så är Piratpartiet en medborgarrättsrörelse och därmed behöver vi alla aktiva medlemmar vi kan få. Under Dreamhack så fick vi sexhundra nya medlemmar och igår så fick vi lika många till. På bara ett par veckor har vi ökat med över tolvhundra nya medlemmar. Om endast en bråkdel av dem väljer att aktivera sig så innebär det fortfarande ett rejält tillskott bland vår skara av aktiva pirater.

Så jag hoppas att alla ni nyblivna pirater som läser det här väljer att engagera er. Ni behövs! Ni behövs för att bygga upp vår lokala organisation runt om i landet inför EU-valet nästa år och inför riksdagsvalet året därpå. Ni behövs för att föra debatten framåt på vårt forum och ni behövs som ambassadörer för partiet på er skola, på er arbetsplats eller på krogen bland era vänner. Om var ny medlem värvar ytterliggare en medlem som värvar en medlem och så vidare så kommer vi vara ostoppbara. Då kommer vi inte enbart vara en folkrörelse, vi kommer vara en folkrörelse vars åsikter inte kommer kunna ignoreras.

Piratpartiet gynnas av en enad opposition

Till slut så har då socialdemokraterna sytt ihop en allians med både miljöpartiet och vänsterpartiet. Personligen tycker jag att trenden till cementerad blockpolitik är en tråkig utveckling inom svensk politik, men från piratpartiets synvinkel är det lysande.

En tydlig blockindelning försvårar för partierna inom blocken att hitta regeringslösningar som är blocköverskridande och gör därmed att vår vågmästarstrategi blir lättare att lyckas med.

Ung Pirats östra distrikt

Under dagen hölls uppstartsmöte för Ung Pirats östra distrikt här i Uppsala. Protokoll från mötet finns för den intresserade här. Distrikten inom ung har som uppgift att stödja de lokalavdelningar som finns inom distriktets gränser. Östra distriktet täcker in Gotlands län, Södermanlands län, Uppsala län, Västmanlands län, Örebro län och Östergötlands län.

Själv blev jag vald som sammankallande valberedare för distriktet, och eftersom den första distriktskongressen ska hållas redan den femtonde mars behöver jag få in kandidater till både styrelse, revisorer och valberedning snarast. Så är du en ung pirat från östra Sverige och är sugen på att engagera dig för att hjälpa till inom piratrörelsens ungdomsförbund så ska du inte tveka att höra av dig till mig.

Lite välkomna siffror

TV4 har låtit företaget Novus Opinion göra en undersökning för att mäta inställningen till fildelning. Föga överaskande så anser en majoritet att den föreslagna ipredlagen är en dålig lösning. Och motståndet mot lagen var ungefär lika stort i alla åldersgrupper. Trots att de som fildelade regelbundet var betydligt fler bland de tillfrågade som befann sig i åldern 18-34 så fanns det alltså inte någon större skillnad i synen på om lagen var rimlig.

Det kanske kan kopplas till att 59% av alla tillfrågade svarde nej på frågan:

"Ska det vara straffbart att ladda ner film och musik från Internet för eget bruk utan att betala för det?"

Den lägsta siffran fanns här hos de som var mellan 35-50 år. Där ansåg endast 56% att det inte borde vara straffbart. Så med andra ord vill sex av tio legalisera icke kommersiell fildelning av upphovsrättsskyddat material. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det bådar gott för oss pirater i de kommande valen. Titta gärna på siffrorna. De är minst sagt välkomna

fokus i fokus

Rasmus Fleischer upprörs av överanvändingen av ordet fokus och uppmanar till fokusförbud.Bland annat så reagerar han mot att folk börjat prata om fokuspartier för att beskriva partier som inte har ett heltäckande partiprogram. Då jag mig veterligen var den som började använda uttrycket tänkte jag att jag skulle försöka förklara mitt ordval och varför det är ett betydligt bättre begrepp än fåfrågeparti.

Men låt mig börja baklänges. Fåfrågeparti är inte ett särskilt etablerat begrepp utan en variant på det betydligare vanligare begreppet enfrågeparti och som uppstått eftersom det funnits ett behov av att ha ett ord för att beskriva de partier som driver flera frågor men saknar ett heltäckande politiskt program.

Nackdelen med ordet fåfrågepartier är att det ger en känsla av att det är ett parti som har för få frågor, att det råder en brist på frågor inom partiet. Ordet är helt enkelt negativt laddat. En situation som de etablerade partierna använder för att sänka trovärdigheten hos nya politiska alternativ.

En annan nackdel är att enfråge- eller fåfrågeparti faktiskt är direkt olämpligt för att beskriva partier som miljöpartiet, feministiskt initiativ och piratpartiet. För där rör det sig inte om en eller flera snävt avgränsade frågor som man vill lösa utan om ett eller flera problemområden som inom sig rymmer ett flertal underfrågor. Att värna om miljön kan aldrig beskrivas som en enstaka fråga, på samma sätt kan man inte säga att det är en enskild fråga att belysa maktstrukturer kopplade till kön eller att reformera den rådande immaterialrättsdiskursen. Det är helt enkelt så vida problem att det skulle vara direkt missvisande att beskriva dem som specifika frågor.

Skulle det finnas ett parti som drev frågan om att legalisera fildelning av upphovsrättsskyddat material som sin enda fråga skulle jag kunna köpa att det var ett enfrågeparti. Lägg till att partiet vill förbjuda DRM och vi har ett fåfrågeparti. Men lägg till att man vill reformera upphovsrätten i grunden, ersätta patentsystemet med ett annat sätt att tänka kring hur man ska värna om teknisk utveckling och att man dessutom vill arbeta för ett samhälle där staten minimerar kränkningarna av den personliga integriteten och maximerar insynen i statsapparaten. Då har du inte längre ett fåfrågeparti. Du har ett fokusparti.

Vad är då skillnaden med begreppet fokusparti? Den stora skillnaden ligger givetvis i att ordet fokus är ett positivt laddat ord som ger associationer till någon som lägger all energi på ett eller flera utvalda områden. Värderingen förskjuts och det blir det breda partiet som hamnar i en situation där det måste redovisa hur det prioriterar mellan olika politiska områden.

Ett fokus kan dessutom vara mer eller mindre snävt vilket öppnar för att beskriva partier som piratpartiet som tydligt valt att enbart ta ställning inom vissa politiska områden, men där de områdena är så omfattande att det blir orimligt att beskriva dem som en enskild fråga.

Så jag skulle vilja uppmana Rasmus att komma fram med ett bättre ord än fokusparti om han vill slippa höra det ordet. Och han bör göra det snabbt. För när väl vi pirater tagit oss in i EU-parlamentet så tror jag att ordet kommer att ha fastnat i svensk politisk diskurs för lång tid framöver om inte ett bättre ord etablerats före dess.

Fildelningsfrågans internationella dimension

Sanna Rayman skriver i Svenskan idag att regeringen inte löste fildelningsfrågan med den nya Ipred-lagen. Och givetvis har hon rätt. Men så var ju inte heller syftet med lagen att lösa de problem som dagens upphovsrätt medför. Syftet var att ge så mycket befogenheter som möjligt till en sjukdomsdiagnostiserad upphovsrättsindustri utan att förlora allt för mycket politisk legitimitet. Hur mycket legitimitet regeringen förlorat kommer vi få se i EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010. I den här takten borde regeringen hinna köra över folkviljan och medborgarnas rätt till personlig integritet åtminstonde en gång till före EU-valet och sedan ytterliggare två till tre gånger före riksdagsvalet året därpå. Det positiva är att de verkar göra allt de kan för att rensa vägen för en politisk framgång för Piratpartiet. Det negativa är att de är beredda att nedmontera idén om rättssäkerhet och om värnandet av den personliga integriteten på vägen dit.

Men tillbaks till Raymans artikel. Hon skriver bland annat:

Fildelningsförespråkarna ligger i mångt och mycket före sin tid. De talar om en framtid, ­önskar sig paradigmskiftet och agerar som om detta redan var genomfört. Men vad som glöms bort är att hur man än vrider och vänder sig så är den övervägande majoriteten av all fildelning som sker fortfarande beroende av dagens system. Utan branschen, inga pirater.

Visst finns visionerna om hur det skulle kunna se ut och visst har branschen varit i särklass mest ­visionslös, men det eliminerar inte faktum. Att parasitera på ett befintligt förhållande, samtidigt som man förespråkar något väsentligt annorlunda, skadar din trovärdighet i debatten. Trösterikt kan det möjligen vara att tänka på att du sannolikt kommer att få stoltsera med ­titeln ­pionjär, så småningom.

Det känns lite märkligt att vi fildelningsförespråkare skulle ligga före vår tid när vi pratar om ett teknikskifte som påbörjades för cirka tio år sedan. Är det inte snarare så att lagstiftarna och musikbranschen halkat efter sin tid? Att dagens pirater fildelar material som branschen tagit fram är inte heller ett argument för att branschen måste se ut som den gör. Det är inte heller så att vi pirater nödvändigtvis menar att branschen måste upphöra. Vi hävdar snarare att den måste förändras, och att den måste inse att det monopol på spridning som den en gång besatt är dömt att upphöra.

Jag är fullt övertygad om att det kommer växa fram ett system där branschen ser fildelning som det naturliga distributionssystemet, där branschens roll förändrats från att främst fungera som sållningsmekanism och distributionskanal till att istället fungera som en mekanism för att lyfta fram talanger och promota dem i ett allt starkare mediabrus. Jag vill kunna gå till det promotionbolag som mina favoritartister ligger på för att få information om var band som spelar liknande musik kommer hålla konserter de kommande tre månaderna. Jag har inget emot epiteten pionjär, men jag betackar mig för att kallas för parasit. Piraterna lever i symbios med kulturskaparna. Det är snarare branschen som är parasiter idag.

Avslutningsvis skriver Rayman att den som vill påskynda förändringen bör arbeta med frågan på internationell nivå. Det vill piratpartiet. Det är därför vi ställer upp i europaparlamentsvalet den sjunde juni nästa år. Det är därför vi behövs i EU. Vi vill arbeta för en förändring av det internationella immaterialrättssystem som idag breder ut sig som en farsot över världen och kväver mänskliga rättigheter som rätten till privat kommunikation, rätten till kultur och rätten till en rättsstat som syftar till att skydda medborgarnas intressen. Vi vill, med risk för att låta storsvulstig, helt enkelt göra världen till en bättre plats att leva på. Både för kreatörer och för de som vill uppleva och sprida kultur. Möjligen att vi kommer göra världen till en sämre plats för ett antal distributionsföretag som byggt sin affärsidé på att kränga plastbitar med inspelad musik på.

Och vi behöver allt stöd vi kan få för att lyckas med detta. Vi behöver medlemmar, vi behöver aktiva och vi behöver personer som röstar på oss i de kommande valen.

Jag hoppas att du som läser det här beslutar dig för att bli något av ovanstående!

Dags att komma ombord!

Nedanstående text är hämtad från Rick Falkvinge. Sprid den gärna vidare.

-------------------------------------------------------------------------------------

Så kom den då till slut, Privatpolislagen Ipred. Nu är den lagd som proposition, alltså ett lagförslag till riksdagen.

Den innehöll vad vi hade väntat oss: branschorganisationerna för upphovsrättsindustrin får mer långtgående befogenheter än det svenska polisväsendet. Lite kosmetika i elfte timmen förändrar inget i grundprincipen.

Samtidigt är det fler och fler som tycker att det är helt vansinnigt att slåss mot framtiden genom att offra rättssäkerhet och rätt till privatliv. Nu är sex av åtta ungdomsförbund uttryckligen förespråkare för en fullständig legalisering av fildelning.

Så vad kan man göra som privatperson, om man vill slåss för grundläggande demokratiska värden som brevhemlighet, rätten till ett privatliv så som de ser ut i ett digitalt informationssamhälle, det vill säga där vi lever idag (men inte där politikerna lever)?

Man kan gå ut på gator och torg.

Det fungerar ganska bra för att få media, men politikerna struntar helt i det. Det märktes om inte annat under FRA-debatten. Det enda som fick regeringen att lyssna var spelet om makten. Man kan sätta press på enskilda riksdagsledamöter genom att synas och höras mycket, men inte på regering och riksdag som helhet.

Man kan gå med i ett ungdomsförbund.

Sex av åtta ungdomsförbund vill ha en legalisering av ickekommersiell fildelning. MUF, LUF, CUF, Ung Vänster, Grön Ungdom och naturligtvis Ung Pirat. Att gå med i ett av dessa är ett sätt att markera sin ståndpunkt.

Men det påverkar inte politikerna. Det påverkar inte framtiden. Att gå med i MUF ses som att man stödjer Moderaternas politik, inte MUFs politik. Kanske inte av MUF, men av alla andra. Samma sak med de andra ungdomsförbunden. Moderata politiker blir jätteglada för stödet när någon går med i Moderata Ungdomsförbundet — även om det var just för att du ville protestera mot moderat politik som du gick med.

Så det fungerar inte. Vad finns det annars?

Man kan engagera sig i något av riksdagspartierna.

Man kan stödja något av de mindre partierna som säger att de stödjer integritet. Det går att se vilka de är rakt av i röstningstabellen för IPRED i Europaparlamentet: Centern, Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Problemet är att de partierna är extremt högljudda kämpar för integritet, men bara när de inte sitter i regeringsställning. Centern var några av de bästa kämpar som fanns för privatliv, digitalt samhälle och rättsäkerhet före valet 2006. Nu har de drivit igenom FRA-lagen och tycker att IPRED är en bra idé. Och apropå FRA-lagen så lades den fram under den förra regeringen — som hade stöd av miljöpartiet och vänsterpartiet.

Folkpartiet ska vi inte ens nämna i samma mening som personlig integritet.

Så de här partierna drunknar helt i makten när de väl kommer till regeringsstödjande ställning. Och både Moderaterna och Socialdemokraterna är bakåtsträvande repressiva.

Så det enda som återstår för att åstadkomma riktig förändring är att hota politikernas maktbas. Att tala om för dem, att om ni inte skärper er, så är ni utan jobb efter nästa val.

Enda sättet att göra det är att engagera sig i det partiet som sätter självklar rättssäkerhet, personlig integritet och digitala samhällsfrågor framför allt annat. Det finns ett, och tyvärr finns det bara ett.

Gå med i Piratpartiet den 8 december.

Bli medlem i Piratpartiet den 8 december. Det kan göras på en minut över webben och kostar inget. Att ett konkurrerande parti får massor av medlemmar är tyvärr en av extremt få saker som får politikers uppmärksamhet — för det är ett tecken på att de håller på att förlora Makten.

Att engagera sig i Piratpartiet är tyvärr ett av få sätt att faktiskt skapa varaktig förändring i de här frågorna. Och om vi fokuserar på ett datum — den 8 december, nu på måndag — så blir effekten dramatiskt stor.

Gå med i Piratpartiet här.

Och sprid den här texten. Visa gammelpolitikerna att deras makt är i farozonen. Bara så kan man åstadkomma varaktig förändring på de här områdena. Allt annat struntar de i.