Förr eller senare måste man välja sida

Jag brukar försöka undvika att måla upp saker i dikotomier, men när det gäller synen på fildelning finns det faktiskt enbart två rimliga sätt att förhålla sig. Antingen så anser man, så som vi pirater gör, att upphovsrätten i sin nuvarande skepnad har nått vägs ände och måste reformeras i någon form för att anpassas till hur digitaliseringen förändrat våra kommunikationsmöjligheter (även om man inte nödvändigtvis måste anse att den ska upphöra helt) eller så anser man att upphovsrätten har ett naturrättsligt värde och måste värnas oavsett vilka kostnader det medför för samhället. Alla andra varianter innebär att man accepterar en diskrepans mellan lagen och den allmänna samhällsmoralen, vilket knappast är ett lovvärt förhållningssätt.

Piratpartiet har tagit ett progressivt ställningstagande och vill se en ny upphovsrätt som är kraftigt inskränkt till skillnad från den juridiska cancersvulst vi har fått idag. Och vi har ett starkt stöd bland samtliga partiers ungdomsförbund, vilket inte är särskilt konstigt då deras medlemmar vuxit upp i det digitala samhället. Men för var reaktion finns en motreaktion. Och det kommer förmodligen vara politiskt lönsamt att placera sig på motsatt planhalva och hävda den naturrättsliga synen på upphovsrätt.

"Kulturarbetare har rätt till frukten av sitt arbete, och den principen måste vi som politiker stå upp för" säger Göran Hägglund till sina partimedlemmar, utan att gå in på att den "frukt" upphovsrätten är inte kan jämföras med frukten av annat arbete. Råvaran som brukas, vårt gemensamma kulturarv, knappast kan sägas ägas av kulturarbetaren. Och belöningen som frukten ger är ytterst nyckfull, och beroende på andras intresse av att i efterhand betala för reproduktioner av kulturella artefakter. Det stora flertalet kulturarbetare kan inte äta sig mätta på upphovsrätt, och kommer inte kunna det i Göran Hägglunds framtidsutopi heller.

Men Hägglund kommer säkerligen vinna ett par promille i mätningarna genom att "stå upp" för upphovsrätten. Frågan är dock hur mycket intern splittring han skapar på vägen genom att gå i en inriktning som saknar stöd hos partiets ungdomsförbund.

Förr eller senare måste man välja sida. Om kristdemokraterna gynnas i mätningarna och nästa års riksdagsval genom sin upphovsrättsvurmande inställning så kommer det förmodligen leda till att de blir än mer obenägna till att stödja de nödvändiga förändringar som behövs på området. Därför vill jag uppmuntra alla sympatisörer eller aktiva inom kristdemokraterna som anser att partiet inte bör föra en upphovsrättsfundamentalistisk politik att visa sitt missnöje genom att sluta stödja partiet tills er partiledare tar sitt förnuft till fånga.

Ni är alltid välkomna hos oss i Piratpartiet så länge.

Två dåliga nyheter

Det har kommit två dåliga nyheter idag på upphovsrättsområdet.

Den ena är att Solna tingsrätt har valt att gå på antipiratbyråns linje när det gäller det första fallet av tillämpningen av den nya IPRED-lagen. Det innebär att internetleverantören EPHONE tvingas lämna ut abonnentuppgifter om en privat FTP-server varifrån Antipiratbyrån säger sig kunna bevisa att upphovsrättsskyddat material tillgängliggjorts. Emma påpekar mycket riktigt att problemet i grunden är lagen i sin helhet. Oavsett om tingsrättens utfall kanske är i enlighet med lagen så visar det ju bara att vi kan vara säkra på att en lag som så tydligt tar sida för enskila rättighetshavares intressen före allmänna rättsprinciper oundvikligen kommer att leda till usla utfall. Att det på sikt kan ge Piratpartiet ökat stöd känns som en klen tröst i sammanhanget.

Amelia Andersdotter och jag har skrivit mer om domen på newsmill. Amelia har även en läsvärd debattartikel i DN om hur undantagen i upphovsrätten satts på undantag när det gäller EU-harmoniseringen på området.

Den andra dåliga nyheten är att hovrätten kommit fram till att Tomas Nordström, domaren i Pirate Bay målet, inte var jävig trots sitt medlemskap i en upphovsrättsvurmande organisation. Jag är inte förvånad att hovrätten kom till den slutsatsen, även om jag kan konstatera att min gräns för upplevd jävighet uppenbarligen är lägre än hovrättens.

Ett tredje elände som cirkulerat de senaste dagarna är åtalet mot en man som länkat till en hockeysändning från Canal+. Oscar Swartz har ett uttömmande inlägg om det hela.

Piratpartiet går in i den gröna gruppen

Idag kom så slutligen beskedet om vilket partigrupp som Piratpartiet kommer sitta i nere i europaparlamentet. Vi kommer tillhöra gruppen Greens/European Free alliance som en oberoende gruppmedlem. Vi kommer alltså inte ingå i European Greens eller i EFA, de två paneuropeiska partier som utgör majoriteten av gruppen.

Även om det verkar finnas kritik inom styrelsen kring processen, så verkar det som om de flesta är nöjda med utfallet. Själv tror jag att det är ett lysande val. De tveksamheter som stod kring den gröna gruppen var främst om de skulle kräva att vi skulle ingå i det paneuropeiska gröna partiet, European Greens, vilket vi aldrig skulle kunna göra och samtidigt hävda vår självständighet. Men när det nu löstes, och vi dessutom lovades vissa resurser från gruppen känns det som om vi landat i ett bra resultat.

DN har varit snabba och gjort en analys av vårt val, där de även pratat med Carl Schlyter från Miljöpartiet som är noga med att betona vårt oberoende. Jag hade nöjet att föra ett samtal med Carl Schlyter kring integritetsfrågor i Uppsala inför valet, och är övertygad om att han kommer vara ett starkt stöd för oss och våra frågor inom den gröna gruppen. Även om Peter Eriksson fortfarande verkar ha en skeptisk inställning till oss.

SvD har också skrivit om vårt val, och fokuserar i sin artikel på att vi inte kan placeras in i ett block. Men därifrån drar de den halsbrytande kopplingen att vi skulle vara ett mittenparti. Sen när blev det mitten att inte finnas med på skalan?

Här finns pressmeddelandet från Greens/EFA om vårt val av grupp.

Så vilken partigrupp blir det nu då?

Fick precis veta att valet av vilken partigrupp som Piratpartiet ska ingå i har fattats ikväll och kommer att offentliggöras på en presskonferens imorgon. Det ska bli intrssant att se vilket beslut som styrelsen har tagit, och vad det kommer innebära för oss i praktiken.

Tror jag ska sätta mig på tåget och åka dit och delta. Alltid roligare att få höra goda nyheter ansikte mot ansikte än över nätet.

Dags för Piratpartiet att se över sin inställning till varumärken?

I Piratpartiets principprogram står följande om varumärken:

Varumärken är i första hand ett skydd för konsumenterna. Vi anser att varumärkesrätten i huvudsak fungerar bra idag, och föreslår inga förändringar.

Jag tycker att det är en något felaktig beskrivning av hur varumärkesrätten faktiskt fungerar idag, och en styvmoderlig behandling av ett område av immaterialrätten som jag gärna skulle se att Piratpartiet uppdaterade. Det finns en tydlig tendens att varumärkesrätten används för att skydda produkter från billigare efterlikningar utan att det finns minsta risk för förväxling. Det är givetvis en vettig strategi från företagens perspektiv som ser om sina ekonomiska intressen, men från ettt konsumentperspektiv så leder det till att konkurrensmöjligheten minskar vilket knappast gynnar konsumenterna.

I Italien är det kriminaliserat att köpa ett plagiat. Det vill säga den konsument som medvetet väljer att köpa en kopia är kriminaliserad och riskerar ganska stora böter. Syftet är att avskräcka människor från att medvetet köpa billiga kopior av märkesvaror. En sådan lagstiftning kan knappast sägas vara ett skydd för konsumenterna, och det är definitivt ingen lagstiftning som jag vill se i Sverige. Men med EUs vilja att harmonisera den immateriella lagstiftningen finns det faktiskt en stor risk att vi kommer landa där, även i Sverige.

Därför skulle jag gärna se att Piratpartiets principprogram kring varumärken ändrades så att den lydde ungefär såhär:

Varumärkesskyddet är en inskränkning av friheten i samhället som endast kan rättfärdigas där den tydligt fungerar som ett konsumentskydd. Varumärkesskyddet ska aldrig få användas som ett sätt från företagen att låsa in ett immateriellt värde i en produkt, utan endast för att förhindra att konsumenter ovetandes påluras förfalskningar.

För att säkerställa detta behöver dagens varumärkeslagstiftning ses över och begränsas.

Det kan säkerligen förbättras och förtydligas ytterliggare, men det är i alla fall ett steg bättre än dagens text.

Om någon är sugen att gräva vidare i varumärkesrätten och hur Piratpartiet kan utveckla sin politik på området så kontakta gärna mig. Jag ser gärna att vi samlar en grupp personer som är intresserade av att jobba med just varumärkesfrågorna inom partiet och tar fram lite underlag för ett kommande årsmöte att ta ställning till.

3,9%

Den första väljarundersökningen gjord efter EU-valet har nu publicerats och där får Piratpartiet 3,9% av väljarstödet. Det borde kanske tysta de kritiker som menat att vårt stöd i EU-valet inte kunde kopplas till något inhemskt stöd utan enbart var att se som proteströstande (fast min gissning är att det inte kommer tysta dem det minsta, utan att de kommer mala på i samma linje).

Svend Dahl, på Expressens ledarblogg, skriver att Piratpartiets siffror borde ge moderaterna en rejäl väckarklocka. Men min gissning är att det inte kommer förändra den faktiska politiken som bedrivs utan endast möjligen påverka den retorik vi kommer få höra från alliansen under den stundande valrörelsen. Alliansen har fastnat i en nedåtgående spiral av övervakning och kontroll, och jag tvivlar på att något mindre drastiskt än att de faktiskt förlorar makten (eller i alla fall förlorar sin riksdagsmajoritet) kommer kunna ta dem ur den storebrorsvurmande bana de fastnat i.

Det är förresten intressant att notera att det anses mer intressant från tidningarnas sida att skriva om att vi enligt mätningen nästan kommer att komma in, än det är att skriva om att kristdemokraterna, enligt mätningen, skulle trilla ur riksdagen om det var val idag.

Varför finns det inget beslut om kommunpolitik?

Jag skrev för ett par veckor sedan om den vilja att driva kommunpolitik som finns i Piratpartiet och de idéer kring kommunpolitiska plattformar som diskuteras på partiets forum. Under förmiddagen idag har frågan diskuterats i partiet ledningskanal som ett resultat av ett uttalande av Rick Falkvinge i Ekot där han meddelar att inriktning är att de lokalavdelningar som så önskar ska kunna ställa upp i kommun- och landstingsval i valet nästa höst.

Som förespråkare för Pirat kommunpolitik borde jag ju kanske bli glad över att det nu slås fast att det är den här vägen vi ska gå, och som jag sade till tv4 Uppsala så ser jag det som en naturlig utveckling för partiet. Men jag blir ändå beklämd av att det här kommer upp utan att det finns något formellt beslut på styrelsenivå om att partiet ska ställa upp i kommunvalen. Frågan är inte helt enkel och det finns en hel del invändningar som borde ha diskuterats ordentligt innan ett beslut fattas.

Och framför allt borde ett sådant beslut fattas av partiets styrelse, som ansvarar för politiska frågor, och inte av vår partiledning, som endast ska syssla med operativa beslut. Det är en olycklig sammanblandning som tyvärr visar på bristande förståelse för den interna föreningsdemokratin från ledningens sida.

Dagens läsvärda länkar.

Jag skrev för ett par dagar sedan om lite seminarier under almedalsveckan som kommer att beröra upphovsrätten . Nu har jag, på journalistförbundets hemsida, hittat ett par seminarier till som verkar anknyta till ämnet. Ska bli intressant att se hur många jag hinner med att bevista under veckan.

Att det förekom en hel del oegentligheter kring valet när det gällde hanteringen av Piratpartiets valsedlar lär väl inte särskilt många ha missat. Samma sak gällde de andra partier som också var tvungna att lägga ut sina valsedlar själva. Det framgår även av vallokalsprotokollen som Ekot har granskat.

Jag läser i sydsvenskan att folk inte känner till att de riskerar att hållas ansvariga för vad som sker på deras öppna nätverk nu när Ipred har trätt i kraft. Dock så missar artikeln helt att nämna att just ett öppet nätverk är en fullgod anledning till att inte hållas juridiskt ansvarig för den nedladdning som förekommit på nätverket. Sydsvenskans reporter verkar helt enkelt inte ha hört talas om Ipredia. (EDIT: I en senare artikel går de dock ut och korrigerar sitt tidigare påstende och lyfter där fram att man inte kan hållas ansvarig för vad andra använder ens trådlösa nätverk till.)

Tomas Melin skriver läsvärt om miljöpartiets ovilja att tydligt deklarera sin ståndpunkt kring ett FRA bortom den parlamentariska utredning som oppositionen har lyckats enas kring. Han ställer sig även tvivlande till om miljöpartiet kommer göra signalspaningen till en kabinettsfråga. Något inte heller jag håller för alltför troligt. Miljöpartiet har satsat stort på att profilera sig som regeringsdugliga de senaste åren, och då kommer de inte schabbla bort den chansen till reell makt på något så simpelt som grundläggande demokratiska principer. Men jag hoppas givetvis att jag har fel.

Slutligen kan det vara värt att läsa artikeln som Kjell Häglund skrivit om kopplingarna mellan USAs nye vice president och upphovsrättslobbyn. Verkar som om det inte kommer ske någon förändring till det bättre på det området från amerikansk sida de kommande åren.

Talespersoner

Det har under en längre tid diskuterats inom Piratpartiet om hur vi ska kunna bredda antalet personer som företräder partiet utåt. Till viss del fick EU-valet en sådan effekt genom att synliggöra Amelia Andersdotter gentemot media. Likaså kan vi nog räkna med att riksdagsvalet kommer synliggöra en hel del personer, åtminstone på det lokala planet.

Men ska vi synliggöra fler profiler nationellt så tror jag att det kräva en medveten satsning från partiets sida på att föra fram fler personer. En möjlig sådan väg är att styrelsen utser talespersoner för olika sakpolitiska områden som berörs av våra frågor, kopplat med ett tydligt mandat att företräda partiet inom de områden de satts att företräda. Det skulle även förmodligen synliggöra hur vår informationspolitik inverkar på en rad olika områden i samhället.

Några förslag på sakpolitiska områden som jag tror att det skulle vara intressant för oss att ha talespersoner är utbildningspolitik, handelspolitik, EU-frågor, kulturpolitik, innovation & utveckling, juridiska frågor samt infrastruktursfrågor.

Förmodligen finns det en rad andra områden där vi också skulle kunna gynnas av att ha tillsatta talespersoner.

Piratpartiet kontra Junilistan

Christian Engström har åkt ner till Bryssel nu för att sondera terrängen inför vårt partigruppsval. Eftersom han möttes upp av Nils Lundgren där nere så gjorde SVT ett par anspelningar för att det kunde gå för oss precis som med junilistan. In i år och ut igen efter fem år. Men liknelsen haltar, vilket Rick Falkvinge väldigt tydligt förklarar i partiets senaste medlemsbrev. Piratpartiet är byggt på en bred transnationell folkrörelse av människor med en gemensam vision om ett fritt och öppet kunskapssamhälle som ser den visionen hotad av den övervakningsiver som vuxit fram i västvärlden under senare år.

Piratpartiet har idag 50 000 medlemmar varav 20 000 även är medlemmar i ungdomsförbundet Ung Pirat. Det är möjligt att vi inte uppnår en förändring i år eller nästa år. Men vi har framtiden för oss.

Att få trafik till en blogg

Jag var på en bloggarfrukost som Svenska handelskammaren i Stockholm höll i igår. Under diskussionen så berättade en av de närvarande bloggarna att om man ville ha trafik och kommentarer till sin blogg så var det enklaste tricket att kritisera Piratpartiet på något sätt. Jag funderar på om det kan ha varit den tanken som låg bakom Annika Qarlssons fantastiska lågvattenmärke till postning för några dagar sedan där hon försökte koppla samman Piratpartiet med våldtäktsmän. Själv tycker jag att inlägget är enormt roligt och hennes första försök till bortförklaring i en senare postning känns ganska lam. Då är den raka ursäkten hon sen ger betydligt bättre. Att en del centerpartister inte uppskattat hennes inlägg lika mycket som jag utan sett sig tvingade att gå ut och ta avstånd från det kan jag dock förstå.

Sanna Rayman, som också deltog i bloggarfrukosten, förutsåg den proteststorm som skulle komma mot stackar Qarlssons knasiga inlägg. Och i skrivande stund finns det ett hundratal kommentarer till inlägget som alla i princip går ut på att hon har fel och att hon är dum i huvudet. Visserligen instämmer jag ju till fullo i påståendet att hon har fel, men det hade räckt med kanske två-tre kommentarer om det istället för hundratals. Men så funkar inte nätet. Säger man något korkat kommmer man få det berättat för sig ett otal gånger. Det är kanske lite tråkigt, men i mina ögon ett ganska billigt pris för den frihet som möjligheten till fri kommunikation över nätet innebär.

Veckan efter valet

Det har gått en dryg vecka nu sedan Piratpartiet skrev historia genom att göra ett väldigt framgångsrikt EU-val. Våra valframgångar var så uppmärksammade av utländsk media att mediabevakningen i sig blev en nyhet i DN. Det har även rapporterats om att det var vi pirater som var en av de största anledningar till att valdeltagandet gick upp här i Sverige.

Föga förvånande har det varit lite lugnt på vår nyvalde parlamentarikers blogg, men ett inlägg om det kommande arbetet med att sondera terräng åt partistyrelsens beslut i fråga om grupptillhörighet har han i alla fall hunnit med samtidigt som han förklarar tystnaden och lovar bättring. Det kommer utan tvekan bli spännande att följa hans vidare äventyr direkt på hans blogg.

Efter att ha lästs Ricks inlägg om att han fått ett brev från valmyndigheten insåg jag att jag inte tömt brevfacket sen valet och mycket riktigt hade jag också fått ett brev hemskickat. Det ser väldigt formellt och högtidligt ut, nästan som ett diplom. Jag kanske borde rama in det och sätta upp det på väggen. Rent konkret visare det ju faktiskt att jag är folkvald av svenska folket numera. Visserligen vald till att vara tredje ersättare, men inte desto mindre folkvald. Det känns faktiskt lite lätt overkligt.

Daniel Svensson skriver om hur polisen ska få mer resurser för att jaga fildelare. Vad hände egentligen med Reinfeldts löfte att inte jaga en hel ungdomsgeneration?

Simon Rosenqvist skriver ett inlägg om problemen med immaterialrätt i ett kunskapssamhälle. Även om jag håller med honom om att immaterialrätten är en inskränkning av den fria kommunikationen är jag inte helt överens med honom om att all sådan inskränkning är förkastlig. Jag skulle snarare vilja hävda att all sådan inskränkning måste ha ett allmänt stöd och kunna motiveras utifrån samhällsnyttan. Två punkter där dagens immaterialrätt fallerar kraftigt.

Vår kära infrastrukturminister verkar ha insett att det finns ett problem i alla de integritetsinskränkningar som hon varit med om att baxa igenom på nätet de senaste åren och tänker nu lösa problemet genom den klassiska metoden: utredning. Det mesta av hennes inlägg på newsmill där hon skriver om frågan andas nyspråk, men en sak fångade mitt intresse. Hon skriver nämligen:

I Visby i november kommer en grundbult att läggas för ett helhetsgrepp om den europeiska IT-politiken vid en EU-konferens som jag ansvarar för. Jag ser fram mot inspel från alla som är engagerade i hur IT-politiken bör utformas inför framtiden.

Jag räknar kallt med att det kommer komma en inbjudan till Piratpartiet till den konferensen. Jag har svårt att se hur hon skulle kunna hålla en EU-konferens om europeisk IT-politik utan att bjuda in det parti som utklassade hennes eget i EU-valet just genom att prata om vikten av en vettig IT-politik. Eller informationspolitik som jag, och andra i partiet, gärna kallar det.

Via Leo Erlandsson hittar jag ett ganska långt radioreportage i P1 Konflikt som handlar om Piratpartiet och våra valframgångar. Helt klart värt att lyssna på. Framför allt gillar jag den lite långsamma berättarstilen, väldigt olik många tidningars och tvs sensationsjournalistik.

Det har även kommit en Sifo-mätning inför nästa års riksdagsval. I den så får Piratpartiet 2,7% och det kan vara värt att notera att i den delen av undersökningen som skedde veckan efter EU-valet var vår andel uppemot 5%. Ska bli spännande att se vad kommande mätningar ger. Att ha ett så pass stort stöd mer än ett år före valet är en utmärkt bas att stå på inför vår kommande riksdagsvalskampanj.

Almedalen i antågande

Med EU-valet i backspegeln är nästa hållpunkt på min agenda den stundande Almedalsveckan. Förra året åkte jag dit som representant för Ung Pirat, men i år åker jag dit som en av Piratpartiets representanter. Totalt skickar Piratpartiet tolv personer till ön, och Ung Pirat fyller på med ytterliggare tretton personer. Så det blir en rejäl skara som äntrar ön för att mingla med media, lobbyister och makthavare. Än så länge verkar vi inte ha bokat in något eget evenemang, men jag hoppas verkligen att vi ordnar något. Personligen tror jag att torsdagen skulle vara rätt dag att trycka in ett par events. Den dagen har i år tilldelats kristdemokraterna, och får man ta EU-valsresultatet som en indikator kommer folk nog gärna missa dem för att besöka oss. Det är dessutom dagen efter det svenska ordförandeskapet drar igång, och det kan vara bra att redan från början visa att vi inte kommer ge regeringen någon borgfred under ordförandeskapet.

Jag har suttit och kikat lite grann på programmet för det här året, och föga förvånande har lobbyn bokat in ett par olika seminarier där de kommer försöka banka in vikten av en allt hårdare upphovsrätt:

Svenska förläggareföreningen håller på tisdagen ett seminarium med titeln: Upphovsrätt, yttrandefrihet och mångfald. Medverkande är vår alldeles egna favortit Dick Harrisson, samt Agneta Lindblom Hulthén, Journalistförbundets ordförande. Kan även noteras att även om Svenska förläggareföreningen står som arrangerande organisation så är kontaktpersonerna anställda på Svenska läromedelsförfattares förbund samt Taste PR.

Mer konstruktiv kommer förmodligen det seminarium som FORES anordnar på torsdagen vara. Det har titeln: Fred efter Pirate Bay? Vilken upphovsrätt och vilka affärsmodeller? Där finns en väldigt blandad debattpanel och kanske borde vi kontakta FORES och se om de inte är intresserade av att även ha Piratpartiet representerade i panelen.

Samtidigt som FORES seminarium ligger seminariet: Varför är upphovsrätten viktig för skolbarn och studenter? Den här gången så hymlar inte Svenska läromedelsförfattares förbund med att det är de som är arrangörerna (givetvis tillsammans med Taste PR)

Direkt efter FORES seminarium har Svenska Journalistförbundet lagt seminariet: Utan upphovsrätt ingen demokrati! Bara skillnaden i namnvalen säger en hel del. Här handlar det inte om dialog utan om att trumma in ett budskap. Värt att notera är att det återigen är samma personer från Svenska läromedelsförfattares förbund och Taste PR som står som kontaktpersoner. Jag tycker det är lite sorgligt att Svenska journalistförbundet lånar ut sitt namn till lobbyn på det här sättet.

Ett seminarium som kommer beröra upphovsrätten som inte SLFF och Taste PR verkar ligga bakom är: Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor som anordnas av Medieföretagen på fredagen. Här finns en intressant samling skribenter med förmodligen väldigt olika utgångspunkter. Från Andreas Ekström, som normalt är väldigt kritisk till Piratpartiets idéer, till Anders Rydell, som jag uppfattar ligga betydligt närmare oss i sina åsikter.

Det finns säkerligen en hel del andra seminarier som kommer beröra våra frågor. Och jag kommer förmodligen få anledning att skriva mer om Almedalen när det närmar sig. Om någon annan har koll på ett seminarie under veckan som kommer beröra upphovsrätten som jag har missat får ni gärna höra av er.

8132

Just nu är siffran 8132 min absoluta favoritsiffra. Det är nämligen så många som valde att sätta sitt kryss vid mitt namn när de röstade på Piratpartiet i europaparlamentsvalet. Det räckte visserligen inte för att kryssa upp mig (jag tappade till och med en placering i slutändan), men det räckte mer än väl för att göra mig djupt rörd över det förtroende som folk var villiga att visa mig. Jag vill rikta ett enormt tack till var och en som kryssade mig! Det känns alldeles fantastiskt att se att så många trodde på mig så mycket.

Nu ska jag ta med mig det här när jag går vidare med partiarbetet. Jag har redan blivit frågad av ett par personer om jag kommer att kandidera till riksdagen nästa år. Tyvärr kan jag faktiskt inte ge ett svar på den frågan just nu, det är enormt påfrestande att driva valkampanj, och även om jag lärt mig en hel del på den här resan vet jag helt enkelt inte om jag har energin att göra det en gång till så kort inpå. För om jag ska kandidera så tänker jag göra det helhjärtat och gå in för det med minst lika mycket engagemang som jag gjorde i den här kampanjen.

Men jag får ta och återhämta mig under sommaren och se lite på hur partiet beslutar sig för att ta fram sina kandidatlistor innan jag tar ett slutligt beslut i frågan. Kanske gör jag mer nytta inom kommunpolitiken?

Det är nu det börjar; kommunpolitik

Mitt inlägg om hur våra riksdagsvalsedlar bör utformas inför nästa års riksdagsval var inte det enda frammåtriktade inlägget som skrevs igår.

Rasmus fleischer gör en jämförelse av demografin inom olika politiska partiers väljarbas och drar sedan slutsatsen att eftersom Pipratpartiet har ett stöd över hela landet bör vi inte syssla med kommunpolitik. Jag håller inte alls med honom i det resonemanget. Jag har under en längre tid varit involverad i en lokal diskussion här i Uppsala om att ställa upp i kommunvalet nästa år, och partiets organisationsutvecklingsgrupp kommer under hösten att diskutera vilka utmaningar det skulle ställa på partiets organisation.

Mikael Nordfeldth från Umeå delar min åsikt om att vi bör engagera oss lokalpolitiskt och lyfter fram ett par frågor han anser att Piratpartiet skulle kunna driva i kommunpolitiken. På partiets forum finns det fler kommunpolitiska frågor som vi har tittat på att driva i Uppsala.

Men vi behöver även diskutera formerna för hur de kommunpolitiska plattformarna ska tas fram, hur de lokala kampanjerna ska finansieras och hur de kommunala listorna ska utses.

Jag tror att det vore bra om partiet satte en hel del riktlinjer och regler för formen för det kommunala engagemanget, men lät detaljerna avgöras lokalt. Till exempel skulle jag kunna tänka mig att partiet ställer följande krav för att en grupp partimedlemmar ska få kandidera till ett kommun i partiets namn:

1) Det ska finnas minst tio kandidater som vill kandidera på en kommunal lista.
Jag anser att det behöver finnas en viss mängd lokala pirater som vill engagera sig för att vi ska ha underlag för en lokal kampanj. Kan en medlem som vill kandidera inte öertyga nio andra medlemmar om behovet av en lokal kampanj så finns det förmodligen inget sådant behov i den kommunen.

2) Det finns en antagen kommunpolitisk plattform som tydligt klargör vilka frågor som ska drivas under mandatperioden. De frågor som finns i den kommunpolitiska plattformen får inte g emot partiets principprogram. Denna plattform ska ha antagits av partiets medlemmar i kommunen under demokratiska former efter att först ha framlagts till hela partiet för synpunkter.
Jag anser att det är de lokala medlemmarna som bör besluta om vilken politik de vill föra i kommunpolitiken, men att hela partiet ska ha insyn i processen och möjlighet att föra fram synpunkter om det dyker upp frågor som riskerar att gå på tvären med partiets riksdagspolitik eller på annat sätt ligga partiet i fatet.

3) Den kommunala listan ska ha tagits fram på ett sådant sätt att samtliga medlemmar i kommunen haft mlöjlighet att delta i beslutsprocessen på lika vilkor.
Jag anser att listorna ska tas fram demokratiskt inom var kommun. Men om de tas fram med hjälp av en valberedning eller genom ett provval eller någon annan form bör beslutas lokalt.

Det finns säkert fler krav vi kan ställa för att folk ska få ställa upp i kommunvalen i partiets namn. Kom gärna med förslag och synpunkter. Ju fler vi involverar i arbetet desto bättre.

Det är nu det börjar; riksdagskandidater inför 2010

Med en stor valframgång i ryggen från EU-valet har Piratpartiet ett guldläge att göra ett framgångsrikt riksdagsval. Men en av de första sakerna som jag tror partiet behöver ta tag i när det gäller riksdagsvalet är att besluta om hur vi bör ta fram våra kandidater till våra listor inför riksdagsvalet.

I förra valet 2006 använde vi ett system där de tio översta namnen var exakt samma på alla listor i alla valkretsar och att var valkrets sedan kunde välja mellan att lägga till egna namn på slutet eller att använda sig av en framtagen riksdagslista med 22 namn. De två uppenbara nackdelarna med den modellen var att partiet inte fick något inflytande över hur de lokala listorna togs fram, och att det sedan skulle ha varit näst intill omöjligt att bli inröstad från en lokal lista om man inte stod på plats 11 och hade en väldig tur med hur röstsystemet tilldelade de tio första mandaten på olika valkretsar.

Det systemet var en lösning som uppstod i ett läge då partiet var extremt nytt och det knappt fanns rutinerade medlemmar nog till att fylla riksdagslistan. I det läge vi har idag tror jag att det skulle vara rakt av uselt att återanvända samma system som förra valet och kommer därför här med ett förslag på hur vi skulle kunna göra nästa år. Modellen har en hel del gemensamt med hur vi tog fram vår lista till EU-valet, men är anpassad utifrån att det i riksdagsvalet finns ett flertal olika valkretsar där man kan ha olika listor.

Följande är i alla fall den modell jag skulle föredra att se piratpartiet använda:

5 Listor kopplade till partiets fem distrikt med 22 namn på var lista. Det skulle innebära att alla valkretsar inom ett och samma distrikt får exakt samma lista. Det gör att vi får totalt 110 kandidater inför riksdagsvalet, vilket är en så pass stor summa att vi kommer kunna ha folk runtom i landet som medverkar i olika debatter och kampanjer, men samtidigt en siffra som är låg nog för att vi ska kunna ha en ordentlig presentation av alla kandidater på vår hemsida.

Dessa listor bör klubbas av medlemmarna inom respektive distrikt genom en medlemsomröstning, men själva ordningen på listorna och vilka namn som ska stå där bör läggas fram av en valberedning. Exakt hur valberedningen bör tas fram, och om det ska vara olika valberedningar för de olika listorna är jag lite osäker på. Spontant skulle jag vilja se fem olika valberedningar och att de som ingår i valberedningarna inte själva kan kandidera. Men jag ser en risk i att det kommer vara svårt att hitta kompetent folk som vill sitta i valberedningarna om de då fråntas möjligheten att själv kandidera.

Oavsett hur valberedningarna tas fram bör de få tydliga direktiv från partiledningen om hur vi vill att listorna ske se ut utifrån olika kategorier så som ålder, bostadsort/bostadslän, kön och arbetsfält. Till exempel kan det vara rimligt att kräva att toppen av listan i vart distrikt har en kandidat från var enskilt län inom distriktet för att skapa en lokal förankring som kan ge oss ett större genomslag i lokal media.

För att överhuvud taget kunna kandidera till en lista bör de potentiella kandidaterna dessutom skriva på att de kommer stå bakom vårt principprogram och följa partiets vågmästarstrategi. Något man bör ha i åtanke är att då vår vågmästarestrategi ger väldigt lite utrymme för enskila parlamentariker att driva egna frågor i riksdagen bör det yttersta syftet med våra listor vara ett ge en bra blandning av kandidater som kan få stor medial täckning över hela landet och som alla är taggade att ta en stor del av partiets riksdagsvalskampanj lokalt.

Det är nu det börjar; intergrupp

Jag skrev igår om valet av partigrupp som Piratpartiet ska ingå i. Och mycket diskussion inom och utom partiet har rört sig kring just partigruppsvalet. Jag instämmer med Henrik Alexandersson om att vi bör hålla huvudet kallt, men jag delar inte riktigt hans problemfria inställning till ALDE.

Valet av partigrupp är givetvis en mycket viktig fråga, men jag skulle vilja påstå att alldeles oavsett hur det går med den frågan finns det en annan intressant EU-gruppering att titta närmare på. Det handlar om de semiofficiella intergrupperna som samlar parlamentariker från olika partier och partigrupper kring ett gemensamt ämne. Dessutom får grupperna vissa resurser och avsatt tid att hålla möten.

Min tanke är att vi bör vara drivande i skapandet av en intergrupp för ett fritt internet. Det är en fråga som varit aktuell i och med telekompaketet och som vi därför lär kunna hitta allierade kring inom en rad olika partigrupper. Ett stöd för en sådan grupp kan även vara ett krav vi ställer när vi förhandlar med de olika partigrupperna.

Ett problem är att det verkar vara väldigt sparsmakat med information om hur man startar dem, så är det någon där ute som vet exakt hur systemet funkar skulle jag gärna vilja få reda på det. Vad jag förstått krävs det att bildandet av gruppen stöds av en viss mängd parlamentariker eller partigrupper. Men mer än så har jag inte lyckats snappa upp. Så all info som någon sitter på tas tacksamt emot.

Det är nu det börjar; partigrupp

Jag är lika glad som alla andra över Piratpartiets fantastiska valresultat i EU-valet. Men jag skräms lite av det enorma ansvar som nu ligger på oss att förvalta det förtroende vi har fått från väljarna under de kommande fem åren. Personligen tror jag att väldigt mycket avgörs av de beslut vi tar inom de kommande veckorna och jag har därför beslutat mig för att skriva en serie blogginlägg om hur jag anser att vi bör agera framöver. De flesta partier kanske skulle välja att föra den typen av taktiska resonemang internt. Men jag tror att en av våra styrkor är vår ovana att faktiskt öppna upp vårt arbete i partiet för allmänhetens insyn. Och därmed bjuda in till medverkan.

Första inlägget ska försöka beröra frågan om vilken partigrupp vi bör tillhöra.

Partiet har tidigare uttalat sig om att den gröna gruppen(G/EFA) och den liberala gruppen (ALDE) är de grupper där vi tror att vi kommer kunna få mest utrymme att driva våra frågor. Det kan säkert stämma, men jag ser en rejäl fara för partiet att placera sig i ALDE-gruppen.

Piratpartiet har ända sedan starten medvetet valt bort att placera sig på den traditionella höger/vänsteraxeln inom politiken. Detta har dels berott på att vi anser att den uppdelningen är förlegad när det kommer till de frågor som vi bygger vår politik på, men främst har det berott på att vi velat kunna samla stöd från både människor som definierar sig som höger och människor som definierar sig som vänster.

Men den interna balans vi har haft de senaste åren skulle enligt mig kunna riskera att rubbas av att vi sätter oss i den liberala gruppen. Det är inte gruppen i sig som är problemet, utan snarare summan av en mängd olika saker som tillsammans gör att jag anser att ett ingående i ALDE skulle hota vår trovärdighet som ett neutralt parti i de klassiska höger/vänsterfrågorna.

Vår toppkandidat som förmodligen kommer åka ner, Christian Engström, har en bakgrund inom folkpartiet, även om det var länge sedan. Vår partiledare Rick Falkvinge har en bakgrund i MUF. Med endast en parlamentariker från piratpartiet i Bryssel kommer den personens bakgrund ha stor inverkan på hur vi uppfattas. Lägg sedan till en partiledare som också kommer från en borglig bakgrund och att vårt stöd ända sedan FRA-frågan blev en viktig inrikespolitisk fråga har varit stort hos ett antal bloggare som själva definierar sig som liberaler.

Med en så tydlig dominans av företrädare med ett förflutet inom borgligheten skulle vi få svårt att värja oss mot kritik om att vi är förklädda borgare om vi samtidigt satte oss i den liberala gruppen och därmed förband oss att rösta som den gruppen i de flesta frågor som inte går in under vårt principprogram.

Är då den gröna gruppen det givna alternativet? Rent spontant verkar det ju vara ett bättre val för oss rent medialt. Eftersom vår toppkandidat uppenbarligen inte har en grön eller vänsterbakgrund skulle vi lättare kunna hävda att ett medlemskap i den gröna gruppen inte handlat om politisk hemmahörighet utan om ett pragmatisk ställningstagande om var vi kan få mest genomslag.

Personligen tror jag dock att det kan vara värt att titta närmare på gruppen Oberoende/demokrati (IND/DEM) och se hur de förändras efter det här valet. Kan den gruppen få styr på den egna skutan och bli av med ett par lite mer mörkblå partier som de fått in i gruppen så skulle de kunna vara ett fullgott alternativ för oss att ansluta oss till. Framför allt som de ligger betydligt närmare vår EU-kritiska linje än vad både ALDE och G/EFA gör.

Idag är det val till Europaparlamentet

Idag är det val, så se till att gå och rösta om du inte redan har gjort det! Själv kandiderar jag för Piratpartiet och står som nummer tre på vår lista, så vet du inte var du ska sätta krysset får du gärna sätta det brevid mitt namn. Men det viktigaste är att du går och röstar. Och att du får med dig ett par vänner/släktingar/sambo eller någon kul snubbe du träffar på stan och får även dem att rösta på Piratpartiet!

Idag kan vi skriva historia. Allt vi behöver göra är att få folk att faktiskt gå och rösta!

Ett kort besök i Malmö

Jag var nere som hastigast i Malmö en vända för att delta i en integritetsdebatt anordnad av nätverket svart måndag och miljöpartiet. De övriga deltagarna i den planerade debatten var Zaida Catalán (mp), Annika Beijbom (fp), Jytte Guteland (ssu), och Erik Josefsson (v). På grund av ostadigt väder blev inte uppslutningen den bästa, och vi som skulle debattera beslöt oss för att avblåsa själva debatten och istället hålla korta anföranden.

John Wentworth spelade in mitt improviserade anförande i Malmö, samt Erik Josefssons tal som var efter mitt och har sedan varit vänlig nog att skicka över filmen till mig så att jag kan lägga upp den här. Tyvärr så var filen för stor för att blogger skulle vilja gå med på att infoga den i ett blogginlägg, och jag saknar något lämpligt program att konvertera den med. Kanske kan jag fixa det framöver och lägga upp den då.

Idag kommer jag förresten hålla mitt sista framförande före valet. Jag ska tala klockan 13 på Stora torget i Uppsala. Utöver mig kommer även vår listtvåa, Amelia Andersdotter, tala. Kom gärna förbi och lyssna på oss.

Intervjun i Gävle, radio i Uppsala

Det blev en intervju till slut av mitt hastiga besök i Gävle i tisdags. Och för den som inte bara vill läsa om mig kan man även höra mig i Radio Uppland. Hyffsat nöjd med både artikeln och radiointervjun, även om det är en smula roande hur journalister envisas med att vilja fråga om en mängd saker som de vet att vi inte tar ställning i.

Om någon timme sätter jag mig på tåget mot Malmö så att jag kan vara med på nätverket svart måndags debatt imorgon.

Jag, ett pr-geni!

Lena Melin tar av sig hatten för pr-genierna i Piratpartiet. Som varandes en av dessa pr-genier så kan jag inget annat än bocka och tacka. Jag är nämligen en av de hundratals bloggare som tillsammans utgör partiets pr-verksamhet. Det är alla vi bloggare med eller utan formella uppdrag inom partiet som skriver om partiet på mer eller mindre daglig basis som utgör Piratpartiets pr-grupp. Och Lena tycker att vi är genier. Jag blir ärligt talat rörd av hennes ord. Att geniförklaras för mitt bloggande känns faktiskt alldeles otroligt stort.

Lena tycker att våra framgångar i opinionsmätningarna är obegripliga och skriver berömmande:

Hatten av för Piratpartiets pr-genier. De har lyckats förmedla engagemang, till och med passion.

Eftersom jag tror på att dela med mig av kultur och kunskap så ska jag berätta vårt knep. Att vi lyckas förmedla engagemang och passion beror på att vi är starkt engagerade och verkligen brinner för våra frågor. Dessutom inbegriper vi alla i vår öppna interna partidebatt. Genom att lyssna och ta till sig av kritik, och genom att fånga upp och lyfta fram det engagemang som finns bland folk i allmänhet så har vi lyckats involvera tusentals människor i vårt arbete runtom i landet. Och när tillräckligt många verklligen tror på något har även den mest pessimistiska person svårt att inte se att det är riktig passion och riktigt engagemang som ligger till grund för det vi gör.

Lena menar att det är obegripligt att kunna bli så stora som vi blivit på så frågor. Men då gör hon det enkla felet att blanda kvantité med kvalité. Att vi blivit så stora som vi blivit beror just på att vi identifierat den absolut viktigaste politiska skilljelinjen i kunskapssamhället och från det dragit väldigt tydliga slutsatser om var dagens övervakningsiver kommer sluta om det inte möter ett mobiliserat motstånd.

Politik får aldrig förminskas till att handla om antalet sakfrågor i ett partiprogram. Politik måste alltid främst handla om vilka fundament man vill att samhället ska bygga på! Piratpartiet vill ha ett öppet och demokratiskt kunskapssamhälle som tillvaratar medborgarnas politiska och demokratiska rättigheter och som uppmuntrar till kultur- och kunskapsspridansde. Det kanske kan ses som få frågor av en del, men om man inte förstår varför vanligt folk anser att just de frågorna är viktigare än en flora av bagatellartade sakfrågor, ja då får man uppenbarligen jobb på Aftonbladet.

Alla andra tolkar förresten inte Lena Melins ord lika välmenande som jag valt att göra.

Ännu ett skolval redovisat

Jag nämde i ett tidigare inlägg att Piratpartiet fick 34% i skolvalet på Sundsvalls gymnasium. Nu har ännu ett skolval offentliggjorts. Denna gången är det Kullagymnasiet i Höganäs som genomfört ett skolval och Piratpartiet tog även den här gången hem segern med betyggande 28%. Vilket kan jämföras med att moderaterna och sossarna fick 13% respektive 12%.

Kanske dags för de något äldre politikerna i landet att fråga sig vad det är unga ser som inte de själva ser. Framför allt som många av de som röstar i skolvalet även är gamla nog att rösta i EU-valet, och i princip samtliga kommer ha rösträtt i nästa års riksdagsval.

Framtiden stavas Pirat!

Utestängda på torsdag men insläppta på söndag!

Precis som väntat så nekas Piratpartiet att vara med i SVTs slutdebatt inför EU-valet. Christian Engström beklagar att vi inte får vara med i debatten enligt DN, och han är inte den ende som tycker att vi borde fått vara med.

Själv är jag inte förvånad. Hela det politiska systemet har en enorm inbyggd tröghet skapad för att hålla nya partier utanför och hålla gamla partier kvar långt efter att de passerat sitt bäst före-datum.

Men jag vill inte nedslås. Det här är bara ännu en motgång som kommer få oss att bita ihop och kämpa ännu hårdare för att nå hela vägen till bryssel! Jag är övertygad om att vi kommer att nå hela vägen, och det enorma symbolvärde som en framgång för oss kommer innebära. Uppenbarligen tror även spelbolagen på våra chanser.

Vad tror du? På söndag slår ödesklockan för Piratpartiet. Kommer vi skriva politisk historia på söndag eller måste Europa vänta ytterliggare fem år innan det informationspolitiska perspektivet får genomslag i EU?

Jag tror på en ordentlig framgång för Piratpartiet i årets val. Och jag hoppas att du tror samma sak och visar det med din röst på söndag!

Gävle tur och retur

Min resa till Gävle blev inte riktigt som planerat. Det visade sig när jag kom fram att Larry Forsberg jobbade extra åt Sveriges radio och att de hade en policy om att deras medarbetare inte fick uttala sig politiskt under ett valår vilket gjorde att den planerade debatten blivit inställd. Reportern från Gefle Dagblad hade förgäves försökt på tag på någon annan upphovsrättsman som ville ta debatten på kort varsel men misslyckats varför det hela ändrades till att bli en klassisk intervju istället.

Det märktes ganska tydligt att reportern var ganska skeptisk till Piratpartiet, bland annat genom att han rakt mot god journalistsed inte ville låta mig granska mina citat innan tryckning. Så det ska bli intressant att se hur artikeln blir när den kommer i tryck.

Jag fick även tillfälle att diskutera framtida Ung Pirat Gävle och Piratstudenterna vid Gävle högskola med Piratpartiets kommunansvarige här i Gävle eftersom han vänligt nog mötte upp mig vid stationen när jag anlände och såg till så att jag hamnade rätt och sedan även följde mig tillbaks till stationen efter intervjun.

Ett lysande förslag

Sitter på tåget mot Gävle där jag ska träffa låtskrivaren Larry Forsberg och diskutera upphovsrätt på initiativ av Gefle Dagblad. Det hela ska resultera i en artikel i tidningen och eventuellt ett inslag i deras web-TV. Det ska bli intressant att diskutera upphovsrätten direkt med en kreatör istället för med olika representanter för intresseorganisationer.

Via Rick Falkvinge hittar jag en artikel i SvD som Christian Engström skrivit där han uppmanar svenska regeringen att ta initiativ till ett integritetsdirektiv för att en gång för alla reda ut vad som ska gälla på nätet. Han skriver:

Bryt ut frågan om de medborgerliga rättigheterna på internet till ett eget EU-direktiv. Då kan vi föra den debatten på ett värdigt sätt, där det klart och tydligt framgår var olika politiska partier och olika länders regeringar står.

Ett enkelt lättgreppat krav som vår regering inte borde ha det minsta problem att leva upp till om den nu är så integritetsvurmande som de borgliga kandidater som jag mött inför EU-valet velat påskina.

Symbolvärdet utomlands

Jag skrev i mitt förra inlägg om symbolvärdet av att rösta på Piratpartiet i EU-valet. Tänkte bygga vidare och uppmana alla att söka på Piratpartiet på valfri nyhetssöktjänst som tar med utländska nyheter. Där listas artikel efter artikel från olika Euorpeiska länder om våra chanser att komma in i europaparlamentet. Och jag är övertygad om att det kommer skrivas än mer efter att vi har kommit in den sjunde juni.

Jag noterar även med glädje att finska Piratpartiet nu samlat ihop alla underskrifter de behöver för att registrera sig som ett parti i Finland och att de nu siktar på att ställa upp i det finska riksdagsvalet om två år. Jag önskar dem all lycka till och jag är, efter att ha varit i Finland tidigare i år och träffat många av dem, helt övertygad om att de kommer göra lysande ifrån sig.

Ser att Rick också skrivit om de finska piraterna.

Läs förresten även Anders Rydells artikel i Aftonbladet som försöker sätta fingret på varför Piratpartiet vuxit fram som politisk kraft i Sverige. Förmodligen ligger det en hel del i det han skriver.